.

BROKEN FEET

HEJ HOPP PÅ ER!

Fy vilken helg jag har haft jobbmässigt. Välkommen till restaurangbranschen Anna säger jag bara! En värld som jag inte riktigt är så bekant med, men som jag var beredd på att den skulle vara jobbig, dock inte SÅHÄR jobbig.

I fredags jobbade jag på NH, en studentkrog som även har restaurang och nattklubb. Började vid 17-tiden och till en början var det rätt slappt, gick bara runt och in princip väntade på disk. Disklisa som min uppgift var under kvällen. Sätta glas, tallrikar, bestick, matberedare, och annat kokihopgrejjer  i diskbackar. Från typ 20 - 03 var det konstant jobb jobb jobb jobb jobb jobb jobb. Först då maten kom in var det tallrikar efter tallrikar som sedan övergick till glas efter glas efter glas efter glas. Efter varje back som fylldes fick jag en bekräftelse ; SVENSKAR ÄR RIKTIGA ALKOHOLISTER, eller jag kanske ska säga STUDENTER I SVERIGE ÄR RIKTIGA ALKOHOLISTER, haha, för det är ju faktiskt en hel del utländska studenter som besöker klubben också. Helt sinnessjukt vad glas! Tog aldrig slut. Lyfte back efter back, spolade, gnuggade, dukade undan, fram, ja herregud. VILKEN BRANSCH. Kanske det vidrigaste som jag fick ta emot av en tjej som hjälpte mig ett tag var att hon sa att det här tempot inte var någonting alls motför var det brukade vara. Jag höll på att smälla av. Dessutom räknas den som är van vid diskjobbet som en sprinter genom barerna där man skulle även diskplocka allting och leverera ut glas och sånt till barerna. Diskjobbet var alltså bara ett "andrajobb". HAHA. Jag vet inte riktigt om jag fick världens diss, men tyckte verkligen jag jobbade arslet av mig, satt inte på över 12 timmar. Mina ben och för att inte tala om FÖTTER ville knappt lyfta mig. Jag kom hem kvart i sex på morgonen dag på och slängde mig i säng.

Dagen efter eller rättare sagt samma dag fast senare, var det dags för bröllop i Gamla Linköping precis vid stadsparken. Hur mysigt som helst och betydligt mindre stress. Jag kände direkt att servitris var bättre än diskare. Det enda som kändes ansträngande var att gå uppför en lång spiraltrappa varje gång man skulle bära upp något till själva "matsalen" där alla gäster satt. Och vilket maffigt bröllop, inte kanske i antalet men i kvalitén. Allt var uppklätt så otroligt vackert, i vita dukar med orange silkesband längs bord och stolar, så himla mysigt. Det passade så bra till bakgrunden som allt var antikt i vita fina möbler. Där skulle jag kunna gifta mig!

Maten var en kolossal blandning vill jag lova. Det mesta var Holländskt eller polskt men fanns även en hel del arabsikt, italienskt, indonesiskt. Kanske var det för att själva bröllopet var så internationellt. Det talades svenska, engelska, polska och holländska titt som tätt, men ändå med fokus på svenska såklart. När man skulle servera gästerna var det jättesvårt att veta vart de kom ifrån så man liksom blandade på både svenska och engelska, även till de som var svenska, haha!

Jag lyckades i alla fall väldigt bra med serveringen och alla var så nöjda, vilket kändes så himla kul! Var en oerhört trevligare stämning än den i disken på NH, men kanske för att det sprudlades av kärlek i luften, jag vet inte. Jag har som alltid tyckt att bröllop är så överskattade då nästan alla skiljer sig, vad är vitsen med bröllop då?Bara fira kärleken för stunden eller? Men sen efter då? Ska man gifta sig så ska man gifta sig! Jag hoppas och önskar verkligen brudparet som gifte sig igår all lycka i framtiden.

Det är svårt det där med äktenskap, att få det att hålla för alltid, men jag tror att så länge man ser upp till varandras behov, lyssnar på varandra och är ärliga, så fungerar det. Måste säga att killarna som var toastmasters igår var riktiga underhållare, jag sprudlade hela kvällen av deras humor. Sedan var det dans och en massa massa massa vodka. Polacker dricker inte en liten mängd vodka, Det vi kallar mycket kallar de lite, förstår ni då? Det var mycket fylla, men ett riktigt härligt bröllop! Kärleken övervinner allt ! :)

Jag älskar dina läppar!