Kött är inte nödvändigt - men det är gott... är det så övervägande?
Jag känner mig ganska tung efter en föreläsning som jag var på ikväll. Jag har aldrig varit på föreläsningar med anknytning till djurens rätt - men jag var beredd på att det skulle vara jobbigt. Gulliga Malin bjöd in mig på denna föreläsning som handlade om ett bokporträtt av författaren Pelle Strindlund
En inspirerande människa som i sin bok - Jordens herrar, beskriver hur 1700-1800-slaveri är slående likt det förtryck vi uttövar mot djuren idag.
Han gav tydliga liknelser, jämförelser och analyseringar. Det som slog mig mest var nog den svartmålning som människor bedriver gentemot veganer eller vegetarianer. Som om det vore något dåligt. Jag har nog aldrig sett det som något dåligt, däremot har jag tyckt att det har verkat jobbigt. Största anledning till det är att jag helt enkelt inte vill vara så kräsen gentemot mat, och jag tycker ju om kött. Men är det moraliskt mot djuren?
Många tankar for genom huvudet mitt och självklart var det berörande att inse vilka otroliga massmördare vi är. Människan är världens grymmaste varelse. Hur ska vi leva egentligen? Det är så komplext allt. Hur jag än konsumerar så är det omoraliskt som strider mot människans och djurens rättigheter.
Den svartmålning och de argument som används för att bedriva den brutala köttindustrin lät såhär:
" Kött är nödvändigt, utan kött klarar vi oss inte och vi lever kortare liv"
"Kött har vi ätit i alla tider, därför kan vi inte sluta med det"
"Utan köttproduktion förlorar vi massvis med jobb", på samma vis var det med slavar. Slavhandel behövs helt enkelt!
"Djur har inga känslor, så det är okej" , på samma vis sade man om svarta - "de är inte som oss vita"
"Djuren trivs tillsammans och får massvis med kompisar inne på fabrikerna" - jotack, for sure där de också kvävs av för litet uttrymme.
Det sjuka av allt var att dessa argument kom från sk. Intellektuella talare ; politiker, journalister, chefer för stora företag, och kändisar i övrigt.
Det sjuka av allt är att vi ofta hänger på, utan att reflektera i vad som egentligen sägs, kanske den allra vanligaste - vi har ju ätit kött i alla tider, då fortsätter vi med det.
Jag har för första gången i mitt liv känt att jag har fått insikt i varför människor väljer ett veganskt eller vegetariskt liv. Det är klart att jag har hört argument som - för djurens skull, för djurens rätt osv. Men på det sätt som Pelle Strindlund lägger fram det, skäms jag över att vara djurätare.
Mot sluter tillägger han att han tror att vi ALLA kan sluta äta animaliska produkter i framtiden - jag är tveksam mot det eftersom vi sällan har brytt oss om djuren. Däremot att öka medvetenheten om detta är framförallt viktigt tror jag.
Jag vet inte om jag ska bli vegetarian , jag har haft det i tankarna väldigt länge men efter den här kvällen har jag blivit mer och mer övertygad. Hur som helst har Pelle Strindlund verkligen fått mig att tänka till och beröra mig på djupet.
Läs hans bok eller gå på hans föreläsning om han någongång befinner sig i samma ort som du!
förvirrad tjej
underbara dag - du gör mig glad!
Idag har det seriöst varit 8 grader varmt !!!!!!!!!!! Jag har haft på mig jeansjacka och solbrillor och glassat runt med ett stort leende på läpparna. Snart Ni, e våren här!
Du är din generation!
Åh vad jag älskar böcker. De kan liksom få mig att skutta av lycka! HAHA. Förut konsumerade jag bara kläder - ÖVERDRIVET. Det känner nog mina kära och kära väldigt väl till. Detta var långt ifrån friskt och sedan jag blivit student har jag faktiskt mer och mer övergått till böcker - fast på en rimlig nivå.
Nog sitter klädintresset kvar, men nu är det mest second hand!
Den här boken har jag velat läsa länge och jag passade på att beställa den då den var på bokrea! Nu ska jag njuta! Förresten så är det underbart väder idag så kanske sätter mig ute en stund!
KRAM TILL ER
Dubbla budskap?
Först då jag såg denna så tyckte jag den var riktigt bra, men DET ÄR DEN JU VERKLIGEN INTE. DEN gör mig riktigt förbannad!!!
Visst, rasism gör oss fula inifrån - det tycker jag absolut!! Men påverkas det yttre? Villl de säga att de med acneproblem är rasistiska? Det blir lite den känslan jag får av att se den. Fy skäms! Lite mer tanke bakom reklam kan man ju ha!
Men när jag tänker efter så kanske det är sådana här reklamer som ändå får oss att stanna upp? Det kanske är meningen att vi ska bli frustrerade?
- The more you apply, the uglier you become. Ju mer rasism du applicerar, ju fulare blir du. Ju fler finnar får du?! Är det med automatik sagt att du är ful när du har finnar? Fulare än när du inte har? Det är just det som gör mig arg, för inte fan är det så!
Haha..Ja tänk om man kunde se vem som var rasist bara genom att kolla på hyn?
Väldigt känslig reklam!
Jag får som för mig att det är meningen att vi ska bli arga, eller vad tror ni?
och så lite reklam
Känner ni hatet ibland då ni sitter och ser något riktigt intressant och så avbryts det plötsligt av en massa ELÄNDIG reklam? Ja reklam som bara handlar om ditt yttre eller om att konsumera, det gör mig så förbannad. Men ibland är reklam helt enkelt genialiska. Hittade några inne på youtube idag som gjorde mig berörd! Om jag fick bestämma skulle varenda reklamsnutt på TV bestå av klipp som får dig att tänka till lite.
LEV I NUET
Igår lade en klok vän upp detta på sin facebook-sida, texten hör till :)
En kall Januarimorgon ställer sig en man vid en tunnelbanestation i Washington DC och börjar spela violin. Han spelar sex st Bach stycken. Det hela tar 45 minuter. Såhär i efterhand uppskattas att det passerar 1100 personer genom stationen under den tid han står där och spelar.
Först efter tre minuter lägger en förbipasserande medelålders man märket till violinisten. Han saktar ned farten. Stannar upp för några sekunder... och återgår snabbt till att stressa vidare i morgonruset mot jobbet.
Några minuter senare stannar ännu en man upp. Han lutar sig mot en vägg för att lyssna. Han slänger en snabb blick på klockan och rusar sedan vidare - uppenbarligen sen till jobbet.
Den som uppmärksammar violinisten allra mest är en 3 årig pojke. Han förs stressat fram av sin mor men stannar tvärt för att lyssna på violinisten. Efter en kort stund trycker mamman bestämt på framåt och de går vidare. Så länge violinisten är inom synhåll följder dock pojken honom nyfiket med blicken. Denna företeelse upprepas av flera andra barn den morgonen. Utan några undantag tvingar samtliga föräldrar barnen vidare innan de hunnit absorbera stunden och musiken fullt ut.
Under de 45 minuter som violinisten spelade stannade endast 6 personer upp för att lyssna en längre stund. Ca 20 personer skänkte en slant men gick vidare i sitt tempo utan att stanna upp. Totalt fick han 32 dollar. Då han slutade spela tog morgonrusets brus återigen över - utan att någon lade märket till det. Ingen applåderade. Ingen gav honom något erkännande.
Det ingen visste är att violinisten var Joshua Bell - en världens mest talangfulla musiker. Den morgonen spelade han några av de mest invecklade musikstycken som någonsin skapats - på en violin värd 3.5 miljoner dollar.
Två dagar innan den morgonen spelade Joshua Bell på en slutsåld teater i Boston där biljettkostnaden i genomsnitt låg på 100 dollar.
Att Joshua Bell spelade inkognito den morgonen var ett socialt experiment om uppfattning, smak och prioriteringar hos folk. Frågeställningen var: Om vi befinner oss på en allmän plats under olämplig tidpunkt: Kan vi då uppfatta skönhet? Stannar vi upp för att uppskatta det? Kan vi känna igen talang i ett oväntat sammanhang?
Man kan dra många slutsatser från resultatet. Man kan också ställa en fråga:
Om vi inte har tid att stanna upp och lyssna på en av världens bästa musiker som spelar några av världens mest historiskt betydelsefulla musikstycken - hur många andra saker går vi då miste om dagligen?
Först efter tre minuter lägger en förbipasserande medelålders man märket till violinisten. Han saktar ned farten. Stannar upp för några sekunder... och återgår snabbt till att stressa vidare i morgonruset mot jobbet.
Några minuter senare stannar ännu en man upp. Han lutar sig mot en vägg för att lyssna. Han slänger en snabb blick på klockan och rusar sedan vidare - uppenbarligen sen till jobbet.
Den som uppmärksammar violinisten allra mest är en 3 årig pojke. Han förs stressat fram av sin mor men stannar tvärt för att lyssna på violinisten. Efter en kort stund trycker mamman bestämt på framåt och de går vidare. Så länge violinisten är inom synhåll följder dock pojken honom nyfiket med blicken. Denna företeelse upprepas av flera andra barn den morgonen. Utan några undantag tvingar samtliga föräldrar barnen vidare innan de hunnit absorbera stunden och musiken fullt ut.
Under de 45 minuter som violinisten spelade stannade endast 6 personer upp för att lyssna en längre stund. Ca 20 personer skänkte en slant men gick vidare i sitt tempo utan att stanna upp. Totalt fick han 32 dollar. Då han slutade spela tog morgonrusets brus återigen över - utan att någon lade märket till det. Ingen applåderade. Ingen gav honom något erkännande.
Det ingen visste är att violinisten var Joshua Bell - en världens mest talangfulla musiker. Den morgonen spelade han några av de mest invecklade musikstycken som någonsin skapats - på en violin värd 3.5 miljoner dollar.
Två dagar innan den morgonen spelade Joshua Bell på en slutsåld teater i Boston där biljettkostnaden i genomsnitt låg på 100 dollar.
Att Joshua Bell spelade inkognito den morgonen var ett socialt experiment om uppfattning, smak och prioriteringar hos folk. Frågeställningen var: Om vi befinner oss på en allmän plats under olämplig tidpunkt: Kan vi då uppfatta skönhet? Stannar vi upp för att uppskatta det? Kan vi känna igen talang i ett oväntat sammanhang?
Man kan dra många slutsatser från resultatet. Man kan också ställa en fråga:
Om vi inte har tid att stanna upp och lyssna på en av världens bästa musiker som spelar några av världens mest historiskt betydelsefulla musikstycken - hur många andra saker går vi då miste om dagligen?
GESTERN
Yesterday i spent a great evening with some of my beautiful friends I have here in Linköping. Seirously, I must be the luckiest girl to know all these beauties!
The evening was filled with laughter and heaps of dancing, just as I was hoping for! Great success!
Älskar dessa två turtorduvor, puss
Me and Svenja! Svenja is Manu's girl ;)
MANU, min lilla gubbe!
LOVE YOUUUUUUU!
when the colors are coming back
Sjukt fin dag! Våren är verkligen på känn nu!
Spenderat den tillsammans med bästa Kajsa på landet, i Benstorp där hon är uppväxt!
Ätit god mat tillsammans med hennes fina familj och myst på med hennes fina vovve!
Åh, dagen hade inte kunnat spenderats bättre!
So stung by you
adventures
the city of street art - BERLIN!
wiiiiiiie
'
Känner ni igen mig? Detta var för ett år sen ganska precis :)
Idag kom vändpunkten - härlig sol och varmt ute. Helt sjukt vad vädret kan påverka mitt humör, åtminstone känns det då så!
Dagen har varit fylld med inspiration till plugg1 ;) Det gillar vi.
Hans Lorentz har fått inspirera mig med hans bok " skolan i en mångkulturell miljö"
Exorbitant
blonde like a baby again
I söndags köpte jag ett torrschampo som min frisör bett mig köpa, Batiste på Kicks för 69 kronor.
Hon sa att jag skulle använda det mellan tvättarna för att det var bättre för håret.
Okej. Sprayade på det igår och förvandlades till en riktig blondin ! HAHA.
Trodde aldrig schampot skulle ha den effekten så jag blev väldigt chockad. Nåja. Ett bra tips för mig som skiftar i färg rätt ofta. Är ett himla elände att gå från nästan svarthårig till blond igen, nästan så att jag ångrar mig ibland, men tanken är ju att sluta färga helt - och då måste jag ju gå tillbak till blond hur som helst!
friendship far away
One thing that probably has put me down the most lately is that Ive realized how much I hate the fact that I cant have all my friends at one spot - Sounds soooo naive because it would never be possible, but that is what makes me angry and sad..!
WHY. WHY am i friends with people who live on the opposite side of the world? WHY WHY WHY CANT THESE PEOPLE JUST LIVE HERE WITH ME?!. I remember my exchange and repeating the words - Dont cry because it's over, smile because it happened constantly to make me feel better. QUOTES - can somehow make me feel better but also ANGRY because they are easy to say but hard to live up to.
I found this one today -
Missing someone gets easier everyday because even though you are one day further from the last time you saw them, you are one day closer to the next time you will.
Beautiful.
But right now, I have no idea when, but I really hope it will be soon.
upp och ner
Livet är verkligen som en berg-och dalbana. Sedan resan i Berlin verkar jag ha hamnat i någon slags dvala - inte alls kul. Försöker muttra mig ur den, men just nu känns allt bara trist!
Jag vill ha något att se fram emot, äventyr, förändring, vad som helst.
kärlek
This is how the story went
I met someone by accident
It blew me away
It blew me away
It was in the darkest of my days
When you took my sorrow and you took my pain
And buried them away, you buried them away
I wish I could lay down beside you
When the day is done
And wake up to your face against the morning sun
But like everything I've ever known
You disappear one day
So I spend my whole life hiding my heart away
Drop me off at the train station
Put a kiss on top of my head
Watch me wave
You watched me wave
Then you went on home to your skyscrapers
Neon lights and waiting papers
That you call home
You call it home
I wish I could lay down beside you
When the day is done
And wake up to your face against the morning sun
But like everything I've ever known
You disappear one day
So I spend my whole life hiding my heart away
I woke up feeling heavy hearted
I'm going back to where I started
The morning rain, the morning rain
Although I wish that you were here
That same old road that brought me here
Is calling me home, It's calling me home
I wish I could lay down beside you
When the day is done
And wake up to your face against the morning sun
But like everything I've ever known
You disappear one day
So I spend my whole life hiding my heart away
And I can spend my whole life hiding my heart away
I met someone by accident
It blew me away
It blew me away
It was in the darkest of my days
When you took my sorrow and you took my pain
And buried them away, you buried them away
I wish I could lay down beside you
When the day is done
And wake up to your face against the morning sun
But like everything I've ever known
You disappear one day
So I spend my whole life hiding my heart away
Drop me off at the train station
Put a kiss on top of my head
Watch me wave
You watched me wave
Then you went on home to your skyscrapers
Neon lights and waiting papers
That you call home
You call it home
I wish I could lay down beside you
When the day is done
And wake up to your face against the morning sun
But like everything I've ever known
You disappear one day
So I spend my whole life hiding my heart away
I woke up feeling heavy hearted
I'm going back to where I started
The morning rain, the morning rain
Although I wish that you were here
That same old road that brought me here
Is calling me home, It's calling me home
I wish I could lay down beside you
When the day is done
And wake up to your face against the morning sun
But like everything I've ever known
You disappear one day
So I spend my whole life hiding my heart away
And I can spend my whole life hiding my heart away
<3
Varför längtar du
till den dag då du ska fylla sju
Varför skynda på
när den tiden snart är här ändå
och det liv som du har
alla tusentals dar
passerar på ett litet kick
Så mens ditt hjärta slår an
passa på om du kan
fånga varje ögonblick
Första gången som du ska hålla nån i hand
Första gången som du ska kyssa någon man
Första gången som du är
riktigt kär
(Snart är den dagen här)
Första gången som du ska falla ner i gråt
Första gången som du ska tigga om förlåt
Första gången som du är
hopplöst kär
Du som inte än
börjat måla dig kring ögonen
tänt en cigarett
hört på Bowie eller Nazareth
fått ett streck i kemi
vart på kurs i Torquay
färgat håret blått
vart så full så du spytt
då din oskuld flytt
behöver inte ha så brått
Första gången som du ska hålla nån i hand
Första gången som du ska kyssa någon man
Första gången som du är
riktigt kär
(Snart är den dagen här)
Första gången som du ska falla ner i gråt
Första gången som du ska tigga om förlåt
Första gången som du är
hopplöst kär
Och plötsligt så har du nått fram till den dag
då du ligger och tänker som jag
Varför längtar du så,
när det går så fort ändå
Första gången som du ska hålla nån i hand
Första gången som du ska kyssa någon man
Första gången som du är
riktigt kär
(Snart är den dagen här)
Första gången som du ska falla ner i gråt
Första gången som du ska tigga om förlåt
Första gången som du är
hopplöst kär
till den dag då du ska fylla sju
Varför skynda på
när den tiden snart är här ändå
och det liv som du har
alla tusentals dar
passerar på ett litet kick
Så mens ditt hjärta slår an
passa på om du kan
fånga varje ögonblick
Första gången som du ska hålla nån i hand
Första gången som du ska kyssa någon man
Första gången som du är
riktigt kär
(Snart är den dagen här)
Första gången som du ska falla ner i gråt
Första gången som du ska tigga om förlåt
Första gången som du är
hopplöst kär
Du som inte än
börjat måla dig kring ögonen
tänt en cigarett
hört på Bowie eller Nazareth
fått ett streck i kemi
vart på kurs i Torquay
färgat håret blått
vart så full så du spytt
då din oskuld flytt
behöver inte ha så brått
Första gången som du ska hålla nån i hand
Första gången som du ska kyssa någon man
Första gången som du är
riktigt kär
(Snart är den dagen här)
Första gången som du ska falla ner i gråt
Första gången som du ska tigga om förlåt
Första gången som du är
hopplöst kär
Och plötsligt så har du nått fram till den dag
då du ligger och tänker som jag
Varför längtar du så,
när det går så fort ändå
Första gången som du ska hålla nån i hand
Första gången som du ska kyssa någon man
Första gången som du är
riktigt kär
(Snart är den dagen här)
Första gången som du ska falla ner i gråt
Första gången som du ska tigga om förlåt
Första gången som du är
hopplöst kär
min fina
