.

Vänskap för mig ska vara kravlöst i den mån att man VET vart man har varandra. Man ska inte behöva ringa varje dag och fråga hur det är men SJÄLVKLART är det viktigt med bekräftelse. Vänskap kräver det om än inte på samma sätt som din relation till pojkvännen/flickvännen, men ändå att man ställer upp för varandra.

Som tidigare sagt, det handlar om att ge och ta ifrån varandra. Vänskap är ett utbyte. Det handlar inte om att jag äger någon eller kräver att personen ska hjälpa mig varje gång det är kris. Att jag som person kan när som helst skrika på hjälp men aldrig ge detsamma tillbaka - Det är ingen vänskap.

Jag har haft många "bästisar" under mitt liv. "Bästisar" som jag knappast har någon kontakt med idag ens, konstigt nog? Löften som - vi ska alltid vara bästisar har utbytts och så plötsligt blev det inte så.

Jag har lärt mig mycket från dem och från andra vänner jag har haft, som jag längre inte har någon kontakt med. Och det är; - Jag kan SJÄLV välja vilka som är mina vänner och VÄLJA vem jag vill umgås med. Det är ingen som tvingar mig till vem som ska vara min vän. Det bestämmer jag.

Vissa vänner är väldigt svåra att släppa just för att man haft så fantastiska stunder tillsammans men på sistone har det inte fungerat lika bra och då är det viktigt att rannsaka sig själv om hur man vill fortsätta. Antingen släppa alla missförstånd och fokusera på vänskapen istället för det förflutna, eller gå åt skilda håll.

Jag bråkar väldigt väldigt sällan med mina vänner idag. När jag var liten kunde det ske dagligen och det var ofta småsaker det gällde så som; Oense i åsikter, oense i smak eller saknaden av lojalitet. Man sprang till sin andra kompis och surrade om sina bekymmer och försökte vinna kompisens stöd om att "jag har rätt men min kompis har fel". Detta är något jag hela tiden försöker undvika för hur löser man konflikter genom att surra tillsammans med andra om vad sin kompis har gjort? Den bästa lösningen är väl ändå att prata MED varandra och inte OM varandra och att göra det på en gång; inte vänta.

Jag värdesätter mina vänner väldigt högt och älskar dem av hela mitt hjärta. Jag har vänner som jag inte har träffat på flera år men som finns i mitt hjärta i alla fall. Min förhoppning att återförenas väntar jag på och tids nog, träffas man åter och vänskapen får äntligen ett skutt framåt och man får uppleva fantastiska stunder ihop igen.

Att återförenas med en vän som man inte sett på länge är obeskrivligt och sannerligen inte fritt på tårar! Efter mitt utbytesår i Australien växte en stark vänskap med människor från olika delar av världen. Människor som kom mig så nära på livet som jag fick skilja mig ifrån då mitt utbytesår var slut. "Don't cry because it's over, smile because it happened" försökte fylla min skäl med förhoppning att en dag ska vi ses igen!

I februari nästa år ska jag träffa några av dessa igen i Berlin! Det blir ett kärt återseende som jag redan räknar dagarna till. Vi vet vart vi har varandra och vi ställer inga krav - för vi VET att vi är vänner. En underbar kännedom.

Likadant känner jag med några av mina barndomsvänner. Vi är väldigt olika varandra idag och sysselsätter oss med helt skilda ting, men ändå har vi så mycket gemensamt och rädslan att ses efter ett år elller två kvittar, vänskapen har ingen gräns, för vi vet VART vi har varandra.

I Linköping har jag lärt känna otroliga människor som jag känner så mycket kärlek till, kanske mest cred till dig Kajsa som jag lärt känna mest av alla dem och som betyder väldigt mycket för mig. Du inspirerar mig hela tiden och vi delar så mycket gemensamt. Även de fina människor som jag bor hos som jag nästan skulle kunna kalla låtsasföräldrar, betyder så otroligt otroligt mycket för mig.

Att släppa in nya vänner i sitt liv är väldigt viktigt för mig och något som jag eftersträvar; för varje vän ger ju mig något att leva för! :)

Jag är väldigt tacksam och ni som VET att ni är mina vänner :) - Ni är helt fantastiska allihopa!