.

Dags för kursen Invandrar och Kulturkunskap ikväll.

Dags att då diskutera mångfald.

Dags att understödja mångfald.

Dagstidningen erbjuder in princip ZERO som lyfter fram det positiva med mångfald. I alla fall inte dagligen. Månadsvis? Tja, några gånger per år skulle jag vilja säga.

Dags även för kanelbullar för det är ju kanelbullens dag till ära.

En dag på året då vi äter kanelbullar. Jag äter det helst tillsammans med ett glas mjölk. Ett kallt glas mjölk. Jag äter inte bara kanelbullar den här dagen. Jag äter det då jag känner suget. Passar utmärkt till plugget då Pressbyrån ligger tätt intill. Jag tycker kanelbullen borde vara stolt som fick en hel dag att bli firad på. Som Fettisdagen då vi käkar semlor. Är dessa traditioner inte för ljuvliga? De uppmuntrar oss att njuta av det goda livet.

Det goda SVERIGE med semlor och bullar. YUM YUM.

I Sverige har vi ordentligt med traditioner, men vi är inte alla delaktiga i dem. Julen är väl den som firas av de flesta av oss i landet. Julen är ingen svensk företeelse direkt, men ord som köttbullar, revbenspjäll, prinskorvar, kalle anka, lutfisk, snö, julkalendern får många att direkt tänka på "riktig" jul, eller svensk jul. Vad det nu vill kallas. Det är riktig jul för mig.

Jag försökte fira jul i Australien ett år. Bland BBQ och 40 graders värme. Ett firande jag aldrig i mitt liv skulle vilja kalla JULFIRANDE. Kanske för att jag associerar kring den julen jag varit med om tidigare år. Med prinskorv, köttbullar, kalle anka, lutfisk, julkalender, släkt, gemenskap och alltid alltid snö. Inte överallt i Sverige är julen vit, men i Boden är den och för mig så symboliserar alla dessa ord Julen för mig.

Nödvändigtvis behöver inte alla symboler finnas med i bilden, men just SNÖ och gemenskap, är för mig det viktigaste när man ska fira JUL. Och vi har ju alla våra sätt att fira traditioner på.

En tradition är något man gör upprepande gånger. Kanske månadsvis, veckovis, årligen eller vart annat, tredje, femte, tioende år. Det är olika. Traditionerna kan ofta firas på olika sätt också. Men för att det ska kännas som en tradition är det ofta en nämnare som ska finnas med i bilden, något som uttrycker den traditionen. Som för mig är SNÖ och gemenskap väsentligt för att julen ska firas. En tradition kan omfatta alltifrån en person till miljarder människor. Som Julen. Den firas av ca en tredje del av jorden befolkning. Hur dessa människor firar den skiljer sig dock olika. Traditioner skapas hela tiden, men väldigt sällan idag omfattar den en stor skara människor.

Kanelbullens dag är rätt ny och firas säkerligen inte av ens hälften av befolkningen, då många inte ens känner till den. Jag firar den för att den är positiv. Kanelbullar är smaskens!

Sådana tradition är för mig positiva, sedan finns det ju negativa ena också.

Liksom många länder i världen har nationaldagar. En dag då många länder firar sitt land, sin nation, sitt folk.

En tradition jag inte riktigt begriper mig på och som mindre och mindre firas här i Sverige. Vissa tycker det är synd och känner nog en viss avund mot t.ex. Norge som firar ordentligt sin dag ordentligt den 17e Maj. Vi firar vår nation. Vårt folk. Vårt land. Vad är det som är negativt med det egentligen? Nation har fått en negativ klang sedan hela nationalismen startade och urartade totalt med t.ex. rasism och nazism. Det finns människor som vill lyfta upp Sverige som ett homogent land.  Ett land som aldrig någonsin har existerat och aldrig kommer existera. Man vill bort med det som är annorlunda och tror på ett RENT Sverige. Ett Sverige med BARA svenskar. Dessa svenskar som en gång har invandrar till Sverige långt tillbaka.

Det är så patetiskt. Jag skulle därför vilja döpa om nationaldagen till Svenska mångfaldsdagen.

Vi firar ALLA tillsammans oavsett ursprung, språk, seder, tro, att vi bor här i Sverige. Och vi kan ha roligt tillsammans. En dag då vi tycker om varandras olikheter. En dag då vi får förståelse och ett vidare värderingssätt.

En dag då vi delar med oss av erfarenheter och tillsammans skapar ny kunskap.

En dag då alla individer ges möjligheten att göra ett eget, personligt ställningstagande utan dömande efter vad andra sagt eller gjort, på vilken etnisk tillhörighet du har eller vilken religion du tillhör.

En dag då vi är öppna och har en tolerant inställning till människor och framförallt till olikheter.

Här ligger mångfaldens största dilemman. För hur ska det någonsin bli möjligt att ha en sådan dag då det råder så kopiöst delade meningar om folkgrupper i Sverige. Fördomar som ligger ingrodda i ryggraden. Fördomar som tar över verklighetsbilden av oss människor. En av lösningarna; Våga!

Våga vadå? Jo Våga ha tydliga åsikter i värderingsfrågor.

Anledningen att vi ofta har förutfattade meningar om andra människor är för att vårt tolkningssätt rubbas och vi tillskriver människor titlar efter andra personer vi träffat. Titlar som att olika folkslag är si och så. Svenskar är blonda, japaner är korta, osv. Vi känner till detta tolkningssätt och vi vet att det inte är ett rationellt sätt att tolka människor på. På samma sätt finns förutfattade meningar om muslimer. Muslimska kvinnor är förtryckta har vi fått höra många gånger. En muslimskt kvinna blev mördad efter att hon gift sig med en svensk man. Detta var enligt familjens tradition förbjudet och kvinnan förlorade därigenom sin heder och släktingar bestämde sig för att mörda henne.

Detta gäller ju givetvis inte alla muslimska kvinnor som vi gärna vill tro. Därför är det heller inte konstigt att många reser rädsla för muslimer, att beblandas med dem. Visst finns det orättvisor, förtryck, kränkningar inom Islam, men även detta finns inom kristendom, judendom, sekt 1, sekt 2. Det är inte själva religionen som utgör det dåliga, utan människors sätt att tolka religionen på. En religions grundtankar är i botten väldigt goda och människor beskrivs som lika mycket värda, däremot i praktiken är det helt annorlunda. Så vitsen med religion ser jag verkligen inte.

Men det jag ser är att vi människor aktivt kan ta ställning emot och försöka förändra t.ex. kulturyttringar som är inskränkta eller kränkande. Vi känner till våra rättigheter här i Sverige och vi vet t.ex. att hedersmord eller könsstympning på kvinnor är fel och ett brott mot våra mänskliga rättigheter. Vi måste i praktiken lära oss på ett mer grundläggande sätt att stödja oss till konventionerna vi skrivit under. Genom att våga. Våga säga ifrån. Våga tycka till i värderingsfrågor. Genom detta kan man påvisa brister och inkonsekvenser i kulturella yttringar och värderingar.

Man kan tyckas att det kanske blir en majoritet som vinner och minoriteter får ge vika, men det är just den KROCKEN som vi måste acceptera. Krocken av olika perspektiv i det här fallet värderings och rättighetsfrågor. Ska kvinnor få köra bil? Ska två killar kunna vara tillsammans och älska med varandra? Självklart säger väl de flesta svenskar.

Dessa värderingar kanske inte är lika självklara i t.ex. Iran eller Saudiarabien och det är människor med dessa värderingar som kommer till Sverige som vi måste ändra värderingssätt på. Hur då? Jo genom att aktivt VÅGA delta i diskussioner och låta värderingskrocken sträva efter den bästa och mest upplysta lösningen. Vi måste kunna kritisera och fördöma sedvänjor som strider mot våra rättigheter, hedersmord och liknande. Även om i det här fallet folk blir attackerade i sina värderingssätt så strider de mot de mänskliga rättigheter som varje människa är berättigad till.

Tror att det finns alltför många förtegna svenskar där ute som är rädd för stämpeln rasist, men ånej. Det handlar inte alls om det. Du är inte rasist för att du försvarar våra mänskliga rättigheter. Du är en kämpe som tror på att mångfalden en dag kan bli en STOOOOOOOR gemenskap.