.

Mitt sociala liv har gjort mig till den jag är idag, den jag identifierar mig som. Vi blir verkligen som vi umgås. Jag tror att man lyckas i livet om man har en bas av människor man får utbyte av. Med utbyte menar jag dem vi kan ge och ta ifrån, de vi får energi av.
De som uppmuntrar oss att lyckas och är glada för vår skull. Jag tror att jag förut brydde mig väldigt mycket om att ha väldigt många vänner, men med tiden har jag insett att det verkligen inte är kvantiteten av vänner som är viktigast. Jag har inte jättemånga nära vänner, men de jag har, värdesätter jag och älskar över allt annat! Jag har tappat många på vägen, funnit några på vägen, och så kommer det fortsätta under livets gångs, några kommer stanna för alltid och en del kommer försvinna.
Något som jag är oerhört tacksam över, är mina utbytesvänner som jag fortfarande har en sådan stark vänskapsrelation till, trots att det gått nästan 4 år sedan jag själv var utbytesstudent. Jag får alltid energi av dem oavsett om vi inte har pratat på hur länge som helst!
Jag känner verkligen kärlek till människor från andra länder. Det är som att jag automatiskt dras till dem medan jag nästan dras ifrån svenskar, eller åtminstone blir jag inte lika intresserad.
Ibland känner jag en sådan fruktansvärd saknad till alla vänner som inte bor nära längre, men då brukar jag tänka på dem jag har just här och nu; och de är fantastiska! Sörj inte de du saknar, gläds åt dem du har!