Har kommit in i en riktig filmperiod nu. Läser just nu boken; Kulturmöten - en introduktion till interkulturella studier, skriven av Jonas Stier. Den är riktigt intressant och kanske bäst av allt är att den ger tips till bra filmer att se som har med ämnet att göra; KULTURMÖTEN
Film n1 såg jag igår; Lost in translation, med Bill Murray och supersnygga Scarlett Johansson. Det var en riktig höjdare. Kort och gott skulle man kunna sammanfatta handlingen med att den handlar om två individer vars relation byggs upp på grund av deras gemensamma omgivning som i det här fallet är huvudstaden Tokyo. De är båda två "lost in translation". AHH, den är så sjukt bra och otroligt fängslande!
Se, se! Här har ni trailern;
Film nr 2 såg jag nu imorse; Gudarna måste vara tokiga. En helt underbar film som förvisso är från 1980 men som ger ett sådant genialiskt budskap på hur vi människor kan missuppfatta varandra för att vi kommer från så skilda kulturer. I det här fallet så är det ganska extremt. En coca-cola flaska släpps ner i kalahari-öknen och hittas av en afrikansk man som inte har sett något liknande förut. Han tar den till sin stam och låter infödingarna experimentera med den. Flaskan blir det första föremålet de någonsin har ägt men visar sig ganska snart ställa till besvär då folket inte kan turas om vem som ska ha flaskan.
Stammen är helt övertygade om att det som kommer ifrån himlen är skickat ifrån GUD men då de inser att flaskan är ond och inte kan försvinna, bestämmer sig en av dem att bege sig till världens ände och slänga iväg den. En resa som får ett oväntat slut för honom. Trailern till denna film är väldigt risig, men jag lovar att filmen är så himla värd att se. Jag skrattade hela tiden!
Jag har inte gråtit på länge och ibland är det skönt, som den här dagen. Man känner sig befriad på något sätt och blickar på sitt liv på ett helt annat sätt, häftig känsla. De här filmerna gjorde succé och fick mig verkligen att uppskatta det jag har i livet. ♥
För ungefär två veckor sedan började jag arbeta på en värdsbutik i Linköping, ideellt. Min söta kurskamrat Kajsa bjöd in mig dit och det är verkligen underbart att engagera sig. Världsbutiker finns lite överallt i Sverige och det som kategoriserar dem är att de säljer varor märkta med bland annat, rättvisemärkt, fair trade, fair monkey.
De här symbolerna är rätt bekanta för de flesta av er, så jag tänker inte göra någon större presentation av respektive märke, men symbolerna uttrycker rättvis handel mellan konsumenter och de som är med och producerar varan. Då menar jag inte de stora producenterna utan individerna dvs. de som odlar varorna, syr, bygger etc, som de flesta är anställda i utvecklingsländer.
Det betyder att du som köpare och du som producerar varan får en rättvis deal. I u-länder finns det miljontals arbetare som har usla arbetsförhållanden som sjukt taskig lön och hemska arbetstider. I många fall förekommer det även barnarbete.
Märken som fair trade och fair monkey arbetar mot detta, för att gynna människor och skapa bättre arbets- och levandsvillkor. I världsbutiken hjälper vi dessa märken att bli större och gynna deras arbete. Fair trade är ett märke som har vuxit ordentligt och vi behöver få fram fler märken som sysslar med samma sak. I Affärer stödjer vi därför märken som inte riktigt har kommit lika långt som Fair trade och som förhåller sig till de internationella kritererna för rättvis handel, men som ändå är på god väg.
I Ghana kom jag i kontakt med ett märke som hette Global Mama. De arbetade i synnerhet till att hjälpa förtryckta kvinnor i Afrika genom att ge dem arbete och rättvisa löner att kunna försörja sig på. Som ni säkert vet är det oerhört svårt att försörja sig som kvinna i länder som Ghana. Vägen till utbildning kostar massor med pengar vilket de flesta inte har råd med och därför väljer de flesta familjer att satsa på männens utbildning. Detta leder i sin tur till att flickor som redan är i tonåren, stannar hemma och tar hand om hushåll och hjälper mamma i hemmet. När det blir dags för flickorna att skaffa jobb är arbetsmarknaden dominerad av män och de jobb som finns att erbjuda är ofta lågutbildade jobb som försäljare som inte ger någon lön alls. Lönen för en kvinna skiljer sig dessutom rätt stort från männens, trots att de besitter samma arbete.
I vissa arbeten i Sverige råder det skillnad i lön mellan kvinnor och män, men i länder som Ghana går det inte att jämföra det med Sveriges situation. Enda sedan jag landade på hemmaplan i Sverige har jag varit intresserad av Afrikas handel. De erbjuder fantastiska produkter som vi inte kan komma i närheten av. Hantverk och textiler som bara afrikaner vet hur man gör jobbet. Dessa arbeten betalar vi ingenting för på plats, medan i Sverige skulle det värderas betydligt högre. Hantverk som t.ex. sameslöjd är ju något vi verkligen får betala för, medan i Ghana fick jag en "egen"sydd klänning för 90 kronor + tygpris. I Sverige skulle du få betala en tusenlapp, om inte ännu mer.
Kort och gott ; vi lever i en sjuuuuuukt orättvis värld.
Igår träffade jag en man på torget i Linköping som sålde afrikansk konst, lite hantverk och även smycken. Han uttryckte en sådan glädje som många afrikaner gör och omfamnade mig med världens leende och sa ; HELLO MY FRIEND. Han ville såklart sälja några av sina produkter men med tanke på hur mycket afrikanskt jag äger så ägde jag in princip det mesta han sålde redan. Hans försäljning gick till välgörenhet i Senegal vilket jag kanske inte helt ville tro på, men som jag såklart hoppades att det gjorde.
Den attraktion som Afrika besitter är enorm och jag drömmer att en dag kunna få hjälpa till och gynna befolkningen. En dröm som jag har tänkt på väldigt länge och som jag hoppas kunna utveckla så småningom. Därför är det ett ypperligt tillfälle att ha börjat jobba i världsbutiken, det är hur kul som helst!
Igår gjorde vi om skyltfönstret i affären för att göra ett större intryck för människor som går förbi. Det är trots allt ett ganska dåligt läge på butiken och ibland kommer det inte in en kund på över en timme, så det är lite tråkigt, men med marknadsföring går ju allt!
Vi säljer helt underbara produkter; choklad(bäst av allt!), sylt, te, kaffe, nötter, ris, kakao, kryddor, leksaker, sjalar, väskor, plånböcker, tvättnötter(ja, nötter som man tvättar med!), tvålar, smycken, skålar, meeed meeeera..
Det enda jag saknar är produkter från Afrika som verkligen visar Afrikas karaktär och stil. Global Mama kanske? Ett nytt projekt kanske? I HOPE SO
För Ni som inte vet så läser jag två kurser på Linköpings universitet just nu;
Invandrar-och kulturkunskap
och Interkulturell pedagogik, identitet och globalisering
Den första kursen är en kvällskurs på tisdagar. Den innefattar mycket migrationskunskap, flyktingspolitik, hur Sverige ser ut som invandrarland samt även om invandringens historia. På senaste tiden har vi fått lära oss om det sistnämnda och kikat tillbaka enda till forntiden, då Sverige inte ens var ett land. Det är ganska fascinerande att läsa om hur Sverige blev ett land och att det faktiskt inte alltid har funnits där.
I tisdags hade vi en intressant föreläsning av professor Mats Sjöberg. Han pratade om hur en nation blir till en nation och vad den har för byggstenar.
Först och främst kan man ju undra vad en nation är? Definitionen är oklar och mångsidig men den allra vanligaste beskrivningen är att det är en grupp av människor som förenas av gemensamma faktorer som t.ex. etnicitet, språk, religion. Många förknippar en nation med ett land. Men ett land består ju av flera olika etniciteter, språk och religioner, så där spricker den definitionen och nationens betydelse. Låt mig därför få kalla nation för ”nation”, något diffust.
Det som är intressant med Sverige är att vi inte förrän 1250-talet kan kalla oss för ett land, eller kalla människor som bor här för svenskar. Innan fanns det inga tydliga gränser och inget gemensamt folk, utan folkstammar som hade sina egna kungar över olika områden som idag är självaste Sverige. Det är först på 1250-talet vi får en STATSMAKT, som blir den främsta byggstenen till att bilda en ”nation”.
Dessa olika folkstammar som tidigare regerat på egen hand i området som idag är Sverige, bestämde sig inte bara för att höra samman en och samma grupp utan blev också påtvingade av den starka statsmakten. För Sveriges del så blev "nationen" ett resultat av götar, finnar, svear, tyskar, danskar, norskar, engelsmän, samer, holländare och annat invandrat folk. Alltså folket som skulle bli kallade svenskarna.
På andra håll i Europa t.ex. kan man tro att bildandet av ”nationen” varit frivillig för människor runt ikring, men i området där ”nationen” skapats har det ju alltid funnits utanförskap. Det finns inget homogent område där alla människor delar språk, etnicitet, religion eller traditioner. Så bildandet blev aldrig någon ”nation”, utan skapandet av ett land, som blev verkligt av en statsmakt. Där blev människor som var utanför tvingade att anpassa sig åt statsmakten.
Varför skulle man ens tillhöra en ”nation”?Begreppet ”nation” var något som kom till efter Napoleon-krigen och det blev plötsligt världens hets att enas som ”nationer”, likaså som att splittras ur större riken. Människor fick ett helt annat tänk att det faktiskt var möjligt att dra ur sig ur styren och göra uppror om sina rättigheter och få tillhöra "sitt folk" med samma religion, språk och traditioner etc.
Däremot har känslan att tillhöra en grupp funnits ingrott hos oss människan sedan födseln.Vi har alla ett bekräftelsebehov, att känna oss behövda, därför vill vi tillhöra en grupp. Då franska revolutionen drog igång föddes nationalismen på stort i Europa. Människor påverkades av den nya trenden och resultatet efter Napoleonkrigen blev att människor gick ihop i grupper och skapade nya ”nationer” eller egentligen bara nya grupper, eller splittrades från tidigare grupper.
För Sveriges del har vi ju aldrig behövt bryta oss ur något land eller någon grupp, det har istället varit grupper av människor som brytit sig loss från oss, som Norskar, Finnar och Danskar. Men detta betyder ju inte att vi aldrig har haft något grupphot för så länge man är delaktig i krig, finns det en kraft att försvara sin egna ”nation”. Dessutom var det oerhört många svear och götar som kände sig hotade av invandrare som kom in till Sverige. Hotade av den kunskap de införlivade människorna med, hotade av alla idéer som spreds. Den kunskap och alla idéer som senare kom att utveckla det land vi lever i idag.
Personligen ser jag mig inte tillhöra någon ”nation”, jag tillhör ett land som i sin tur består av tusentals olika grupper. Samhällsgrupper, kompisgrupper, musikgrupper, organisationsgrupper, arbetsgrupper, och så ja, till oändlighetensslut. Det finns grupper på alla nivåer. Det enda vi delar gemensamt är att vi bor i Sverige. Religion, traditioner, etnicitet, språk varierar stort bland grupperna men även inom grupperna. Jag består inte heller av bara en grupp, jag består av flera.
Så hur en ”nation” blir en ”nation” är enligt mig endast ett resultat av människans maktbehov att göra flera folkstammar gemensamma. Att sätta ihop ett starkt styre, men innebörden av nation där människor i samma område delar språk, religion, traditioner etc, det finns ju inte idag, inte någonstans.
Mats pratade om nationsprocesser och hur man försökte nationalisera människors tänkande. Svenska medborgare blev tvingade i skolan att läsa böcker som inte hade någon grund till vetenskapen alls. Böcker med antaganden om Sverige som inte stämmer alls. Antaganden som -
”Sveriges rike är det äldsta av bestående i Europa”
”Sverige har alltid varit ett självständigt land”
Inte konstigt att det föddes så småningom rasism och nazism i människors tankegångar. Jag kan inte begripa mig på hur detta ansågs som vettig och till och med obligatorisk kunskap. Idag finns det in princip ingenting som får oss att tro att vårt land är bättre än någon annans, i alla fall inget som påtvingas. I sport kan man tycka det finns en liten grad, men jag skulle nog mer kalla det patriotism. Man kämpar helhjärtat på sitt land men om det är någon nationsprocess skulle jag inte vilja tycka. Det är ju frivilligt vem man ska hejja på, och hejar man på Sverige så är det inte nationen man hejar på, utan de deltaganden som representerar landet Sverige.
Hela föreläsningen skulle nå ut till kunskapen; Hur Sverige blev svenskt, men det var inget jag riktigt fick fullständigt besvarat, bara en stor mängd nationsprat.
Det som uttrycker Sverige i sin svenskhet idag och som skiljer sig från andra länder, är våra kära traditioner. Jag tycker om Sveriges firanden av midsommar, surströmmingspremiär, kräftskiva, fettisdag, valborg, julen, lucian. Mysiga Sverige, men vi får aldrig glömma att traditionerna kommer utifrån och inte inifrån. Sverige blev svenskt genom de som vandrade in hit. Det är inte ett resultat av en och samma folkstam som kom hit, utan av flera olika som tillsammans kom att utveckla den kultur som de flesta kategoriserar som Sverige. Och det område som är Sverige idag är endast ett resultat av alla de krig som utlöstes mellan olika folkgrupper. Vårt avlånga land hade därför kunnat se helt annorlunda ut än vad det gör, ganska häftigt ändå!
Jag var med om en ganska lustig grej idag som jag gärna delar med mig av. Träffade för inte så länge sedan en kille här nere i Linköping som verkade astrevlig åså, men ganska snart började han stöta på mig och ville mer på en gång. Kände inte alls samma sak och visade inte alls något intresse tillbaka. När han ville träffas visade jag tydligt att jag inte var intresserad, ni vet, de typiska ursäkterna ; - jag är trött, jag orkar inte, jag är sjuk osv. Senast i lördag drog jag en sådan ursäkt och tänkte väl att nu borde han väl lägga av snart och det kändes som att han blev sur vilket jag hoppades på.
Idag då jag var in på Ica Maxi stötte jag på honom bland alla mjölkprodukter. Jag hälsade såklart glatt på honom och där stod han med en tjej. Tänkte först att det var syrran hans så jag reagerade inte mycket, fortsatte handla och så. Efter kanske 5 minuter kommer hon fram till mig och frågar - Hur känner du honom? Han säger att ni HAR pluggat ihop, men han sa att han inte mindes vad du heter.
Först tänkte jag som, det kanske är hans syster.. så jag ljuger nog så han inte råkar illa ut, sen när hon berättade vad han hade sagt om mig förstod jag ganska snart att de var tillsammans så jag frågade, och tjejen bara nickade.
" i två år har vi varit tillsammans"
Jag fick en ganska stor chock men det var som att alla bitar föll på plats då jag genomskådade hur han hade betett sig mot mig. Han hade t.ex. inte velat ta med mig hem till sig för där höll nå rörmockare på att byta rör, så det luktade så illa, haha! Rolig ursäkt eller hur? Inte för att hans tjej och han kanske bodde ihop? haha. Stackars tjej säger jag bara. Hon sa till mig - "inte hade jag trott att det här skulle hända när jag klev in på ica". Men samtidigt blev jag så glad att han åkte dit för det. Jävla svin säger jag bara. Även om det inte gick till fysisk otrohet så var han hur som helst otrogen så som han höll på mot mig.
Jag blir lika chockad varje gång jag hör om otrohet men saken är den att det är så himla vanligt och det förekommer överallt. Vad det grundar sig i har såklart olika anledningar. Mestadels har det nog med bekräftelse att göra och man känner väl inte att man får tillräcklig bekräftelse av den partner man är med, så då kan man gå och ligga med någon annan för att få det. Jag förstår inte hur man moraliskt sett kan leva så, det är obegripligt. Visst ett snedsteg hit och dit, en puss eller så, alla relationer har ju sina upp och nedgångar. Jag har själv känt attraktion till killar då jag haft förhållande, inget jag är stolt över direkt, men känslor uppstår liksom helt omedvetet och man kan inte göra något åt det.
Det viktigaste i en relation är att man kan vara ärlig och säga som det är utan att det ska gå för långt. Respekt är viktigt och man ska vara på samma nivå. Den ena ska inte ha den andra runt lillfingret och känna makt. Relationer är verkligen svårdefinierat. De är komplicerade samtidigt som de är ljuva. Det finns ingen som kan förstå din relation till någon annan, känslan är så individuell och därför kan det vara svårt att förstå då någon du känner förlåter sin partner för otrohet.
Innan jag ens skaffade partner såg jag på otrohet på ett väldigt objektivt sätt, det är inte okej, men när man väl sätter sig in en relation så får man en helt annan syn på varför det faktiskt sker. Det är inte på något sätt okej, respektlöst och oärligt i högsta grad, men när man tittar på varför det sker så finns det ofta en anledning.
En person som är kär och galen går ju inte till någon annan, det existerar ju inte. Då finns bara en person. En person man blir attraherad av, en enda person man vill vara med och ingen annan. Men en otrogen har inte den känslan, den söker efter något mer.
Varför det sker har sina skäl och varje skäl har sitt svar. Förlåta eller inte? Jag har svårt att tro att det blir som förut igen, kanske blir det bättre, eller så blir det sämre. I det här fallet som hände mig nu så grundar det sig nog inte bara i att killen söker bekräftelse, utan att han var sjukt instabil i sig själv, dålig självkänsla helt enkelt. I framtiden så hoppas jag killen hittar sig själv och låter bli tjejer låååångt framöver. Ingen tjej i världen förtjänar att behandlas på det sättet. Med ständiga lögner och svek. Inget förhållande som faller mig i smaken precis.
Det går bara att lita på en person och det är du själv, det gäller samma sak i relationer. Man kan aldrig veta vad den andra personen gör bakom din rygg, det går alltid att slingra sig från sanningen. Hur som helst så varar ärligheten längst och vill man båda vara med varandra så ska otrohet aldrig behöva komma emellan.
Har gått och lyssnat på detta klipp nu om och om igen och får inte nog. Han är så söt. Ungar kan verkligen lysa upp dagen och den här pojken gör det med bravur!
you have to be the change you want to see in the world
Jag bor i Skäggetorp, ungefär 3-4 km från Linköpings centrum. Skäggetorp är speciellt. Till utseendet ser det ut som vilken förort som helst men när man bor här och går runt i förorten så märker man vilken mångfald det är. Det är härligt att se. Ungar som leker med varandra där nästan alla kommer från olika länder. Mörkhyade, vita, mulatter springer runt tillsammans hand i hand och skrattar.
I Skäggetorp finns ett köpcentrum med lite av varje. Man hittar de typiskt svenska affärerna; Willys och Lidl, sedan finns ett brett sortiment med utländska affärer. Affärer som man inte hittar var som helst i Sverige. Arabiska affärer, afrikanska affärer, you name it. När jag går inne i köpcentrumet tror jag ärligt talat inte att jag bor i Sverige. Inte bara på grund av att majoriteten av människorna är utländska, utan för att hela stället har en utländsk touch som jag aldrig någonsin stött på i Sverige tidigare. Det är häftigt. Jag satt inne på biblioteket igår och studerade lite granna.Kulturmöten; En Introduktion till kulturella studier(Jonas Stier). Passar ganska bra då man bor här.
Gick igenom Stiers olika sätt att betrakta kultur på. De allra flesta betraktar människor efter deras yttre beteenden och även på samma sätt då vi betraktar kultur, alltså då vi ser en människa från en annan kultur bete sig på ett visst sätt. När vi ser upprepande gånger att personen beter sig på samma sätt eller man ser en annan person från samma kultur bete sig på ett visst sätt, tar vi för givet att det är uttryckande för den kulturen, när det egentligen bara kan vara en tillfällighet. En kultur går inte att definiera, det är bara hur vi uppfattar den. Den går inte att ta på och vi som lever i den märker inte av den.
Kulturkulturkulturkultur. Det är en Kul-tur att vandra genom Skägget och se alla människor från olika länder. Jag trivs här medan andra av oss skulle tycka det var otäckt att bo på ett ställe där det finns så mycket mångdald.
Jag ser inte något otäckt i det, jag ser gemenskap. Jag vet däremot tt alla inte delar den uppfattningen med mig. Jag ska inte generalisera men det finns människor här i skägget, svenskfödda, som jag stött på, som klagar på alla dessa utlänningar.
En händelse jag var med om var på Willys då det stod ca fem somaliska kvinnor i slöja och skrek och gapade. Ingen tycktes förstod vad de sa, det som uppfattades utifrån var bara att de var arga på varandra, för så lät tonen på det som kom ut. De svenskar som gick förbi kollade snett på dem och bara skakade på huvudet.
När jag sedan ställde mig i kö sa en kvinna till mig - Såg du dem där kvinnorna?
- Vilka då frågade jag?
- De där svarta som skrek
- ehhh, jaaa, kvinnorna i slöja menar du?
- Herregud hur de beter sig i vårt land! Det är ju helt otroligt. Komma hit och skrika på detta sätt. Jag begriper mig inte på det. Men våra skattepengar ska de ha. Och själv har man knappt råd att leva på pensionen.
Jag visste inte riktigt vad jag skulle svara henne och jag visste att vad jag än skulle komma till svars med så skulle jag inte kunna vända hennes åsikter. Jag blir ganska ledsen då jag tänker på hur dömande vissa människor är. Men det är också vårt sätt att placera in människor i fack för att det ska vara begripligt för hjärnan att placera de vi möter. Men det är också helt galet och jag önskade att det fanns ett sätt att öppna tankarna för alla trångsynta människor där ute. Jag ser rasism som gömmer sig överallt. Förakt mot dessa stackars människor som faktiskt inte gör något fel.
Jag skulle vilja komma på ett verktyg som fick människor att tänka om och se varje individ som den är, utan att döma från dennes tidigare bakgrund /slash/ kultur. Vi kommer ju alltid ha fördomar om andra oavsett om vi inte vill det. Det behöver inte ha bara med kulturen att göra, utan också en människas tidigare gärningar styr in i det hela. Vad vi säger kan skapa fördomar. Hur vi går. Hur vi äter. Allt vi gör.
Människor generellt sätt har väldigt svårt att bryta normer.
Vi är så genomdränkta med hur det ska vara i samhället, hur man beter sig och hur man inte beter sig. När någon gör något som VI inte skulle göra eller gör, blir vi ganska fundersamma. Antingen så accepterar vi personen med deras annorlunda normer och tänker inte så mycket på det eller så tar vi illa upp och tycker att det är jättekonstigt att man kan bete sig på det sättet. Den här kvinnan jag träffade i köpcentrumet försökte nog inte ens tänka att vi människor har OLIKA normer. Jag kan hålla med kvinnan att det inte hör till våra normer att stå och skrika och gapa i ett köpcentrum här i Sverige men när hon ser att de kommer från ett annat land borde man automatiskt förstå att de inte har samma normer som vi. Jag tycker inte att det är okej att skrika i ett köpcentrum, jag tycker det är ganska nonchalant eller rättare sagt lite läskigt, för diskussioner och sådant tar man väl hellre hemma isåfall? Men istället för att säga något så skakar folk bara på huvudet och drar sin egna lilla slutsats "Jävla invandrare, sluta sno våra skattepengar!".
Vi måste ju våga säga ifrån, för hur ska de annars ändra på sig? De vill bli accepterade precis som vi, men ska de bli det måste vi tillsammans bli en gemenskap och acceptera varandra för vart vi kommer ifrån. Vi måste acceptera det som är annorlunda lika mycket som vi måste säga ifrån till det vi tycker är fel. Det lönar sig inte att gå runt och tycka att invandrare måste ändra på sig, leva som vi gör etc. utan vill vi ha en förändringen måste vi göra något! Så våga bekanta er med en mörkhyad man på gatan, eller en kvinna med slöja, jag lovar er att det finns så mycket att ge och ta från varandra.
