Vänner för livet
Vänner kommer och går hela livet. Vi är varandra till låns och den enda som följer med dig hela livet - det är du själv! Därför är det viktigt att ta till vara på den tid man får ha med de människor man kallar vänner.
Jag har träffat på så fantastiska människor under mitt liv. Människor som har inspirerat mig, människor som har uppskattat mig, människor som har fyllt med mig glädje och skratt och människor som har gått bredvid min sida och accepterat mig för den jag är.
Kännedomen om en riktig vän kan komma att prövas under livet och ibland skiljs vi åt eller så låter vi vänskapen växa ännu starkare.
Det som utgör en riktig vän för mig är att kunna ge varandra energi, det handlar om att ge och ta från varandra, men framför allt att man behandlar varandra som jämlikar; alltså att jag t.ex. aldrig anser mig bättre eller ha ett högre värde än min vän eller tvärtom.
Vänskap är en relation där man ser upp till varandras behov precis som med pojkvännens/flickvännens. Ärlighet, lojalitet och tillit är viktiga faktorer som jag tycker har stor betydelse och som jag värdesätter hos en vän. Men lika viktigt som dessa faktorer är, tycker jag förlåtelse är. Ibland uppstår missförstånd som kan leda till svek men genom dialog och så klart viljan att släppa det som har varit kan man fortsätta som vänner igen med kanske en ännu starkare glöd och förståelse för varandra!
Vänskap för mig ska vara kravlöst i den mån att man VET vart man har varandra. Man ska inte behöva ringa varje dag och fråga hur det är men SJÄLVKLART är det viktigt med bekräftelse. Vänskap kräver det om än inte på samma sätt som din relation till pojkvännen/flickvännen, men ändå att man ställer upp för varandra.
Som tidigare sagt, det handlar om att ge och ta ifrån varandra. Vänskap är ett utbyte. Det handlar inte om att jag äger någon eller kräver att personen ska hjälpa mig varje gång det är kris. Att jag som person kan när som helst skrika på hjälp men aldrig ge detsamma tillbaka - Det är ingen vänskap.
Jag har haft många "bästisar" under mitt liv. "Bästisar" som jag knappast har någon kontakt med idag ens, konstigt nog? Löften som - vi ska alltid vara bästisar har utbytts och så plötsligt blev det inte så.
Jag har lärt mig mycket från dem och från andra vänner jag har haft, som jag längre inte har någon kontakt med. Och det är; - Jag kan SJÄLV välja vilka som är mina vänner och VÄLJA vem jag vill umgås med. Det är ingen som tvingar mig till vem som ska vara min vän. Det bestämmer jag.
Vissa vänner är väldigt svåra att släppa just för att man haft så fantastiska stunder tillsammans men på sistone har det inte fungerat lika bra och då är det viktigt att rannsaka sig själv om hur man vill fortsätta. Antingen släppa alla missförstånd och fokusera på vänskapen istället för det förflutna, eller gå åt skilda håll.
Jag bråkar väldigt väldigt sällan med mina vänner idag. När jag var liten kunde det ske dagligen och det var ofta småsaker det gällde så som; Oense i åsikter, oense i smak eller saknaden av lojalitet. Man sprang till sin andra kompis och surrade om sina bekymmer och försökte vinna kompisens stöd om att "jag har rätt men min kompis har fel". Detta är något jag hela tiden försöker undvika för hur löser man konflikter genom att surra tillsammans med andra om vad sin kompis har gjort? Den bästa lösningen är väl ändå att prata MED varandra och inte OM varandra och att göra det på en gång; inte vänta.
Jag värdesätter mina vänner väldigt högt och älskar dem av hela mitt hjärta. Jag har vänner som jag inte har träffat på flera år men som finns i mitt hjärta i alla fall. Min förhoppning att återförenas väntar jag på och tids nog, träffas man åter och vänskapen får äntligen ett skutt framåt och man får uppleva fantastiska stunder ihop igen.
Att återförenas med en vän som man inte sett på länge är obeskrivligt och sannerligen inte fritt på tårar! Efter mitt utbytesår i Australien växte en stark vänskap med människor från olika delar av världen. Människor som kom mig så nära på livet som jag fick skilja mig ifrån då mitt utbytesår var slut. "Don't cry because it's over, smile because it happened" försökte fylla min skäl med förhoppning att en dag ska vi ses igen!
I februari nästa år ska jag träffa några av dessa igen i Berlin! Det blir ett kärt återseende som jag redan räknar dagarna till. Vi vet vart vi har varandra och vi ställer inga krav - för vi VET att vi är vänner. En underbar kännedom.
Likadant känner jag med några av mina barndomsvänner. Vi är väldigt olika varandra idag och sysselsätter oss med helt skilda ting, men ändå har vi så mycket gemensamt och rädslan att ses efter ett år elller två kvittar, vänskapen har ingen gräns, för vi vet VART vi har varandra.
I Linköping har jag lärt känna otroliga människor som jag känner så mycket kärlek till, kanske mest cred till dig Kajsa som jag lärt känna mest av alla dem och som betyder väldigt mycket för mig. Du inspirerar mig hela tiden och vi delar så mycket gemensamt. Även de fina människor som jag bor hos som jag nästan skulle kunna kalla låtsasföräldrar, betyder så otroligt otroligt mycket för mig.
Att släppa in nya vänner i sitt liv är väldigt viktigt för mig och något som jag eftersträvar; för varje vän ger ju mig något att leva för! :)
Jag är väldigt tacksam och ni som VET att ni är mina vänner :) - Ni är helt fantastiska allihopa!
Jag har träffat på så fantastiska människor under mitt liv. Människor som har inspirerat mig, människor som har uppskattat mig, människor som har fyllt med mig glädje och skratt och människor som har gått bredvid min sida och accepterat mig för den jag är.
Kännedomen om en riktig vän kan komma att prövas under livet och ibland skiljs vi åt eller så låter vi vänskapen växa ännu starkare.
Det som utgör en riktig vän för mig är att kunna ge varandra energi, det handlar om att ge och ta från varandra, men framför allt att man behandlar varandra som jämlikar; alltså att jag t.ex. aldrig anser mig bättre eller ha ett högre värde än min vän eller tvärtom.
Vänskap är en relation där man ser upp till varandras behov precis som med pojkvännens/flickvännens. Ärlighet, lojalitet och tillit är viktiga faktorer som jag tycker har stor betydelse och som jag värdesätter hos en vän. Men lika viktigt som dessa faktorer är, tycker jag förlåtelse är. Ibland uppstår missförstånd som kan leda till svek men genom dialog och så klart viljan att släppa det som har varit kan man fortsätta som vänner igen med kanske en ännu starkare glöd och förståelse för varandra!
Vänskap för mig ska vara kravlöst i den mån att man VET vart man har varandra. Man ska inte behöva ringa varje dag och fråga hur det är men SJÄLVKLART är det viktigt med bekräftelse. Vänskap kräver det om än inte på samma sätt som din relation till pojkvännen/flickvännen, men ändå att man ställer upp för varandra.
Som tidigare sagt, det handlar om att ge och ta ifrån varandra. Vänskap är ett utbyte. Det handlar inte om att jag äger någon eller kräver att personen ska hjälpa mig varje gång det är kris. Att jag som person kan när som helst skrika på hjälp men aldrig ge detsamma tillbaka - Det är ingen vänskap.
Jag har haft många "bästisar" under mitt liv. "Bästisar" som jag knappast har någon kontakt med idag ens, konstigt nog? Löften som - vi ska alltid vara bästisar har utbytts och så plötsligt blev det inte så.
Jag har lärt mig mycket från dem och från andra vänner jag har haft, som jag längre inte har någon kontakt med. Och det är; - Jag kan SJÄLV välja vilka som är mina vänner och VÄLJA vem jag vill umgås med. Det är ingen som tvingar mig till vem som ska vara min vän. Det bestämmer jag.
Vissa vänner är väldigt svåra att släppa just för att man haft så fantastiska stunder tillsammans men på sistone har det inte fungerat lika bra och då är det viktigt att rannsaka sig själv om hur man vill fortsätta. Antingen släppa alla missförstånd och fokusera på vänskapen istället för det förflutna, eller gå åt skilda håll.
Jag bråkar väldigt väldigt sällan med mina vänner idag. När jag var liten kunde det ske dagligen och det var ofta småsaker det gällde så som; Oense i åsikter, oense i smak eller saknaden av lojalitet. Man sprang till sin andra kompis och surrade om sina bekymmer och försökte vinna kompisens stöd om att "jag har rätt men min kompis har fel". Detta är något jag hela tiden försöker undvika för hur löser man konflikter genom att surra tillsammans med andra om vad sin kompis har gjort? Den bästa lösningen är väl ändå att prata MED varandra och inte OM varandra och att göra det på en gång; inte vänta.
Jag värdesätter mina vänner väldigt högt och älskar dem av hela mitt hjärta. Jag har vänner som jag inte har träffat på flera år men som finns i mitt hjärta i alla fall. Min förhoppning att återförenas väntar jag på och tids nog, träffas man åter och vänskapen får äntligen ett skutt framåt och man får uppleva fantastiska stunder ihop igen.
Att återförenas med en vän som man inte sett på länge är obeskrivligt och sannerligen inte fritt på tårar! Efter mitt utbytesår i Australien växte en stark vänskap med människor från olika delar av världen. Människor som kom mig så nära på livet som jag fick skilja mig ifrån då mitt utbytesår var slut. "Don't cry because it's over, smile because it happened" försökte fylla min skäl med förhoppning att en dag ska vi ses igen!
I februari nästa år ska jag träffa några av dessa igen i Berlin! Det blir ett kärt återseende som jag redan räknar dagarna till. Vi vet vart vi har varandra och vi ställer inga krav - för vi VET att vi är vänner. En underbar kännedom.
Likadant känner jag med några av mina barndomsvänner. Vi är väldigt olika varandra idag och sysselsätter oss med helt skilda ting, men ändå har vi så mycket gemensamt och rädslan att ses efter ett år elller två kvittar, vänskapen har ingen gräns, för vi vet VART vi har varandra.
I Linköping har jag lärt känna otroliga människor som jag känner så mycket kärlek till, kanske mest cred till dig Kajsa som jag lärt känna mest av alla dem och som betyder väldigt mycket för mig. Du inspirerar mig hela tiden och vi delar så mycket gemensamt. Även de fina människor som jag bor hos som jag nästan skulle kunna kalla låtsasföräldrar, betyder så otroligt otroligt mycket för mig.
Att släppa in nya vänner i sitt liv är väldigt viktigt för mig och något som jag eftersträvar; för varje vän ger ju mig något att leva för! :)
Jag är väldigt tacksam och ni som VET att ni är mina vänner :) - Ni är helt fantastiska allihopa!
Att stå över sin vän och utnyttja henne/honom genom att bara ta och aldrig ge tillbaka är ingen vänskap alls
Det handlar snarare om att stå bredvid varandra, acceptera varandra och ge och ta ifrån varandra.
Kajsa, du är en sådan vän :)
Tar en paus...
Tar en paus från plugget och andas in lite Laleh. Fantastisk låt eller mäktig rättare sagt!
Just nu saknar jag min Eddie - hur mycket som helst!
underbara människor
år hade vi personalfest på NH, eller JULFEST som det egentligen hette. Var inte direkt någon julmiddag eller så men lite julaktiviteter som rävdans och gröt och peppakakstävlingar
Jag har jobbat på NH i några månader nu, även om det inte är lika frekvent varje månad så har jag ändå jobbat rätt aktivt nu på sistone. Jag har provat på de flesta områdena, förutom vakten och köket; vilket jag tror inte skulle bli någon succé. Har ju faktiskt blivit en riktig höjdare på att laga mat sen jag flyttade hit men känns som att jag bara skulle vara klumpig och förstöra och jag vill inte utsätta matgäster för mitt eget slarv. Skulle jag ta på mig ett vaktpass skulle nog de flesta skratta åt mig för att jag jämt är så glad.
Disken, servisen, baren och sittningen är de områden jag har provat på och baren är helt klart roligast och den jag kommer fortsätta jobba med till vår.
Fördelen med NH är att det hela tiden kommer nya människor; inte bara att man träffar sjukt mycket folk som festar på NH utan även nya som kommer och jobbar. Det är underbart och jag känner redan så mycket kärlek till vissa av dem. Helt underbara är niiiii!
Eftersom personalen är så stor är det svårt att lära känna exakt alla annat än på ytan, men det är inte mitt syfte heller. Man tyr sig till de man trivs med, så är det ju! =)
Det blev i alla fall en hel del dans igår och folk var fulla och glada - Precis som det ska va på en personalfest :)
Här kommer lite bilder från igår:
MASSA KÄRLEK TILL ER TJEJER!
BLOGGKÅT
Varför bloggar jag inte längre kan man undra? Hade ju världens glöd i det i början, sen har det successivt avtagit. Jag måste ju såklart skylla ifrån mig på annat, men allt handlar ju om vad man prioriterar, och jag SKA börja prioritera min blogg, för det är ju faktiskt kul, OM man har något att skriva om dvs.
Jag har ju givetvis haft mycket skola och mycket därikring, men är ju inte svårt att slänga in ett blogg inlägg hit och dit. Jag måste säga att jag är imponerad över er som skriver flera inlägg per dag och det är lika intressant varenda inlägg.
Jag har ju givetvis haft mycket skola och mycket därikring, men är ju inte svårt att slänga in ett blogg inlägg hit och dit. Jag måste säga att jag är imponerad över er som skriver flera inlägg per dag och det är lika intressant varenda inlägg.
Däremot känner jag inte att blogg.se är någon topsida så därför funderar jag på att överge bloggen inom kort och helt övergå till blogspot.
Betydligt enklare och jag som inte är något geni inom datavärlden skulle lyckas betydligt bättre på en sådan sida ;)
Tiills vidare, hoppas jag att ni har det mysigt i julmörkret, hemma i Boden och vart övriga befinner er. I Linköping väntar vi på snöööööööööööö
Har lagt ner facebook nu, eller inte lagt ner, men inaktiverat mitt konto för pluggets skull. Det är faktiskt något att rekommendera. Min käraste vän tim från Australien tipsade mig och fördelen är ju att inga bilder eller inlägg försvinner; minnena finns kvar och VÄNNERNA finns kvar de med, åtminstone de riktiga =) De som har hört av utan att veta har varit de som verkligen bryr sig, och jag är så tacksam över de fina vänner jag faktiskt har.
Bjuder på denna bild på världens finaste Mona och jag. En bild som är 4 år gammal tror jag? :) Det är fantastiskt vad tiden och läskigt på samma gång. Vår vänskap är starkare än någonsin. Vi träffades i Australien och bodde bara en halvtimme ifrån varandra under våra utbytesår. Mycket tokerier och i februari kommer vi ses igen tillsammans med några andra gobitar jag lärde känna i Australien.
HAHAHA så himla små och jag var hur blond som helst! :D
free to love!
Vad lever vi i för jävla rättssystem?
Jag blir så förbannad, så sårad och så besviken.
För nästan två veckor sedan blev min kära morfar påkörd av en bil i Vibbyn. Han skulle korsa vägen och hämta tidningen på morgonen, men kom aldrig fram till postlådan. Han fick rätt rejäla skador, flera ben brutna och punkterad lunga.
Hans höga ålder resulterade drygt en vecka efter till att han avled. Morfar var frisk innan händelsen. Han hade fått en pacemaker inopererad tidigt i somras, men förutom det, har han fått vara frisk. Han har skött sin gård hela sitt liv där han dessutom är född.
Släkten hade aningar om att olycka skulle ske eftersom bilar kör som idioter längs vibbyvägen, men när det väl hände var det ändå ofattbart att olyckan skulle få ta hans liv. Utredning gjordes och bilföraren förhördes och även morfar som var vid medvetande efter olyckan. Båda parterna fick lämna sina uppgifter om vad som hade skett. Morfar påpekade att han sett bilen och trodde att han skulle hinna över vägen.
Det är 50-skylt längs Vibbyvägen och morfar har länge påpekat att de flesta kör kring 70-80. Bilföraren menade dock på att han hållit sin hastighet. Han visste även om att det bodde ett äldre par i huset vid vägen, eftersom han kört samma sträcka varje dag i flera års tid. Men han såg inte morfar och hann inte bromsa i tid. Nu är morfar död. Jag höll hans hand in i det sista då han somnade in i söndags.
Utredningen är dock nedlagd. Bilföraren får inte ens böter. Konstigt kan man tycka då det handlar om människors liv. Ska jag bara få köra på en människa och gå fri, bara för att jag inte såg personen? Argumentet från polisen var först att åklagarmyndigheten valt att lägga ner utredningen.
Mamma kontaktade dem imorse och frågade varför. Svaret blev att fallet inte ens har kommit in och att det är polisen i Boden som har lagt ner fallet. Upplysningarna mamma fick var dock helt annorlunda. Hon ringde då tillbaka till polisen som gett henne den informationen och han gav till svars att utredningen var nedlagd för att det inte fanns några bevis.
Jag undrar dock vad det är för bevis han menar. Han pratade om att det inte fanns något vittne trots att händelsen var så uppenbar. Menar han att jag kan köra på en liten flicka på 5 år? Gasa och avsiktligt köra på henne, så att hon avlider och sedan säga i förhör att jag inte såg henne? Handlingen är ju fortfarande fel och det tyder på grov vårdslöshet i trafiken. Även om bilföraren inte hade som avsikt att köra på morfar, så var han inte uppmärksam, vilket är bland det viktigaste att kunna då man kör bil. Bilföraren får ingenting för handlingen. Inte ens böter.
Jag tycker det är fruktansvärt detta och jag undrar vad vi lever i för jävla samhälle?! Jag vet med all säkerhet att utredningen hade sett helt annorlunda ut om olyckan inträffat t.ex. mig. Jag är 21 år och har livet framför mig. Morfar var 84 år, han hade väl inte så mycket kvar, eller? Jag vet inte hur de tänker men jag tycker det är så orättvist. Morfar hade tid kvar i livet och han fick inget värdigt slut. Men bara för att man är gammal i Sverige så behandlas man som luft. De mänskliga rättigheterna försvinner som i grund och botten alla delar samma, oavsett ålder. Det är inte rätt att köra på en människa, men rättsväsendet verkar tydligen ha den uppfattningen, speciellt då man e gammal.
För nästan två veckor sedan blev min kära morfar påkörd av en bil i Vibbyn. Han skulle korsa vägen och hämta tidningen på morgonen, men kom aldrig fram till postlådan. Han fick rätt rejäla skador, flera ben brutna och punkterad lunga.
Hans höga ålder resulterade drygt en vecka efter till att han avled. Morfar var frisk innan händelsen. Han hade fått en pacemaker inopererad tidigt i somras, men förutom det, har han fått vara frisk. Han har skött sin gård hela sitt liv där han dessutom är född.
Släkten hade aningar om att olycka skulle ske eftersom bilar kör som idioter längs vibbyvägen, men när det väl hände var det ändå ofattbart att olyckan skulle få ta hans liv. Utredning gjordes och bilföraren förhördes och även morfar som var vid medvetande efter olyckan. Båda parterna fick lämna sina uppgifter om vad som hade skett. Morfar påpekade att han sett bilen och trodde att han skulle hinna över vägen.
Det är 50-skylt längs Vibbyvägen och morfar har länge påpekat att de flesta kör kring 70-80. Bilföraren menade dock på att han hållit sin hastighet. Han visste även om att det bodde ett äldre par i huset vid vägen, eftersom han kört samma sträcka varje dag i flera års tid. Men han såg inte morfar och hann inte bromsa i tid. Nu är morfar död. Jag höll hans hand in i det sista då han somnade in i söndags.
Utredningen är dock nedlagd. Bilföraren får inte ens böter. Konstigt kan man tycka då det handlar om människors liv. Ska jag bara få köra på en människa och gå fri, bara för att jag inte såg personen? Argumentet från polisen var först att åklagarmyndigheten valt att lägga ner utredningen.
Mamma kontaktade dem imorse och frågade varför. Svaret blev att fallet inte ens har kommit in och att det är polisen i Boden som har lagt ner fallet. Upplysningarna mamma fick var dock helt annorlunda. Hon ringde då tillbaka till polisen som gett henne den informationen och han gav till svars att utredningen var nedlagd för att det inte fanns några bevis.
Jag undrar dock vad det är för bevis han menar. Han pratade om att det inte fanns något vittne trots att händelsen var så uppenbar. Menar han att jag kan köra på en liten flicka på 5 år? Gasa och avsiktligt köra på henne, så att hon avlider och sedan säga i förhör att jag inte såg henne? Handlingen är ju fortfarande fel och det tyder på grov vårdslöshet i trafiken. Även om bilföraren inte hade som avsikt att köra på morfar, så var han inte uppmärksam, vilket är bland det viktigaste att kunna då man kör bil. Bilföraren får ingenting för handlingen. Inte ens böter.
Jag tycker det är fruktansvärt detta och jag undrar vad vi lever i för jävla samhälle?! Jag vet med all säkerhet att utredningen hade sett helt annorlunda ut om olyckan inträffat t.ex. mig. Jag är 21 år och har livet framför mig. Morfar var 84 år, han hade väl inte så mycket kvar, eller? Jag vet inte hur de tänker men jag tycker det är så orättvist. Morfar hade tid kvar i livet och han fick inget värdigt slut. Men bara för att man är gammal i Sverige så behandlas man som luft. De mänskliga rättigheterna försvinner som i grund och botten alla delar samma, oavsett ålder. Det är inte rätt att köra på en människa, men rättsväsendet verkar tydligen ha den uppfattningen, speciellt då man e gammal.
7 skäl att handla second hand
Ett lång avbrott från bloggen, förlåt mig, men suget har inte funnits. Ibland blir det så. Nu e jag tillbaka, taggad å full av energi ;)
Har klurat på ett projektarbete som jag ska ha i andra kursen som jag ska snart ska avslöja, ska bli hur kul som helst!
Idag fyndade jag dessa snygga brallor som egentligen nog är ett par träningsbrallor. Som nya och endast 10 kronor! Hur sköna som helst. Även skorna på de två sista bilderna köpte jag för 30 kronor. Gubbisdojjor kan man inte få nog av! :)
Är i Boden på besök, känns dumt att skriva besök, men det e ju så. Är underbart att få gosa med vovven å träffa alla fina igen.
Har klurat på ett projektarbete som jag ska ha i andra kursen som jag ska snart ska avslöja, ska bli hur kul som helst!
Detta inlägg ska jag ägna åt att promota second hand. Jag har handlat second hand nu snart i 4 år, ganska aktivt, och ännu mer aktivt nu när jag e student.
Som yngre har jag varit ganska emot second hand. Gammalt, äckligt, luktar illa, å sådana argument har fått mig att avstå, men kanske det starkaste; ingen annan i min omgivning köper det. Och vi påverkas ju ganska starkt av varandra. Både på gott och ont.
Anledningen att jag började shoppa second hand var av den enkla anledningen att jag ville spara pengar. Jag har konsumerat kopiöst mycket under mina år som tonåring och även nu som vuxen.
Jag älskar kläder. En av mina stora passioner i livet, men inte alltid så hälsosamt vilket jag är väl medveten om!
H&M har länge fått fylla mina garderober med deras senaste kollektioner, men på sistone har jag insett hur kedjor som H&M, Gina Tricot, Bik Bok, Lindex, Kappahl, etc, utnyttjar sin arbetskraft ganska rejält. Jättebra att flertalet av de har fått in hyllor med organiskt och kampanjer som stödjer fattigdom, forskning av sjukdomar etc. Kanon, verkligen! Men tyvärr så är den mängden alldeles för liten och i stort sett allt som säljs i dessa butiker gynnar bara dig som konsument och såklart, ägarna av företaget. Tillverkarna får endast en liten del och jobbar hemskt skift för att klara sig.
Jag försöker mer och mer att undvika dessa butiker, även om det ibland är svårt att motstå. Rea-skyltar som springer in i huvudet på dig och försvinner inte förrän du har genomskådat vad rean erbjuder. Jag måste dock säga att second hand får mig att automatiskt komma bort från dessa butiker. Jag längtar mer till en second hand-butik än en H&M butik.
Jag vill inspirera er läsare till att köpa mer second-hand, och här nedan har jag samlat mina 7 argument till varför second hand e så bra.
1. Det är billigt. Jag var nyss och handlade på pingstkyrkans second-handbutik i Boden och fyndade en kappa, ett par byxor, ett par skor, en tröja för endast 150 kronor. Det är ett kap. Tänk dig att du köper det nytt i vanliga butiker, du får garanterat betala mer än 1000 kronor.
Såklart finns även dyra hyllor där vintage säljs, men kom då ihåg att det är kvalité. Vissa påstår att myrorna är rätt dyra i priset för att sälja second hand och jag kan tillvisso hålla med, dock så har de ett enormt utbud och många som köper, vilket såklart höjer priserna. Billigare second-hand affärer går såklart att hitta. Röda korset brukar ha en affär in många städer runt om i Sverige. Där säljs kläderna väldigt billigt. I Boden finns en second-hand butik bara 100 meter ifrån mig, farligt! Och denna ägs av en kyrka. Vet du inte vilka second-hand butiker som finns i din stad; Googla !
2. Det är miljövänligt. Ja lika miljövänligt som att panta burkar eller källstortera, om inte ännu bättre. Jag kan bli alldeles matt när jag är inne i ett köpcentrum som säljer en tröja som det finns 100 varianter och antal av. Allt finns i överflöd; tvapparater, kläder, mobiltelefoner,mat, böcker, you name it. Det gör mig trött. Av vilken anledning ska allting överproduceras? Det används ju ändå inte. Så därför bränner man upp det och tror att miljön ska bli bättre. Oh no. Därför e second hand så mycket bättre istället för att köpa nytt nytt nytt hela tiden.
3. Utbudet. Många säger att second-hand är en stil, men det skulle jag aldrig vilja påstå. Second-hand har nämligen alla stilar och du kan hitta alltifrån rock, punk, 60-70-tal till något som man kunnat köpa nytt i butik för nån månad sen.
4. Du slipper gå klädd som alla andra. Second-hand har gjort det möjligt för mig att kunna skapa en egen stil. Man kan känna sig kreaktiv och lär sig kombinera både nytt och gammalt. Sedan det stora pluset; Man slipper se människor som bär samma tröja överallt på stan.
5. Det gynnar ofta välgörenhet. Många second-hand butiker runt om i Sverige har olika projekt eller ändamål dit pengarna går för all försäljning. Och hur underbart är det inte att känna att du faktiskt kan påverka människors liv med att bara köpa en tv, en tröja eller en dator på second-hand? Oftast gynnar du dig själv, men varför inte även gynna andra? Ett klockrent alternativ!
6. Det du köper har ofta en historia bakom sig, vilket jag kan tycka e väldigt fint. Jag använder än idag kläder och möbler som jag ärvt av min farmor. Det är ett minne för mig och jag blir påmind om hur underbar och fantastisk min farmor var. Lite liknande känsla blir det då jag köper något begagnat. Det har en story bakom sig som jag inte känner till och den får mig att fundera.
Människor som jag möter använder argument som att det är äckligt att använda saker som någon annan använt. Men snälla ni, plaggen är tvättade och rengjorda så att du som konsument ska vilja köpa det, så tror ni att plaggen eller prylarna e orena, har ni helt fel! Tänk om!
7. Känslan att hitta något är så mycket större än i en vanlig affär. Eftersom secondhand ofta har så kopiöst många olika stilar och utbudet e väldigt stort är det extra roligt när du har letat att verkligen hitta det där guldkornet. I vanliga affärer finns det som sagt ibland 100 antal av en tröja, vilket inte gör det lika speciellt. Du kan känna att du har fyndat!
Idag fyndade jag dessa snygga brallor som egentligen nog är ett par träningsbrallor. Som nya och endast 10 kronor! Hur sköna som helst. Även skorna på de två sista bilderna köpte jag för 30 kronor. Gubbisdojjor kan man inte få nog av! :)
Ed Sheeran
Har totalt kärat ner mig i denna artist. Hans låtar är så otroligt vackra.
Här är några att njuta av;
with one big smile
you can make someone else happy
Let it out
So let it out
Let it out now
Let it out now
we believe that people with great passion can change the world for the better
Well congratulations Steve Jobs, you did. We will all remember you for your passion and everything you proved in technology and to mankind.
Även jag som inte är någon stor fantast av tekniska prylar har fått uppleva det magiska med Apples alla produkter. Det är magiskt, men verkligt. Steve lyckades se våra behov innan vi ens kunnat ana att vi hade dem.
Nu är han död, Steve Jobs, 56 år gammal.
Cancer. En grym sjukdom som inte borde få finnas.
Särskilt berörande är cancer då den berör oss, som i det här fallet är extra mycket.
Cancer är grymt hur som helst men när det är en människa vi känner eller vet vem det är och beundrar, blir det extra känsligt. Han var inte bara ett geni i teknikens värld, utan en suverän talesman och entreprenör.
Låt dig insprireras
Dags för mångfaldens dag!
Dags för inlägg igen!
Nödvändigtvis behöver inte alla symboler finnas med i bilden, men just SNÖ och gemenskap, är för mig det viktigaste när man ska fira JUL. Och vi har ju alla våra sätt att fira traditioner på.
Dags för kursen Invandrar och Kulturkunskap ikväll.
Dags att då diskutera mångfald.
Dags att understödja mångfald.
Dagstidningen erbjuder in princip ZERO som lyfter fram det positiva med mångfald. I alla fall inte dagligen. Månadsvis? Tja, några gånger per år skulle jag vilja säga.
Dags även för kanelbullar för det är ju kanelbullens dag till ära.
En dag på året då vi äter kanelbullar. Jag äter det helst tillsammans med ett glas mjölk. Ett kallt glas mjölk. Jag äter inte bara kanelbullar den här dagen. Jag äter det då jag känner suget. Passar utmärkt till plugget då Pressbyrån ligger tätt intill. Jag tycker kanelbullen borde vara stolt som fick en hel dag att bli firad på. Som Fettisdagen då vi käkar semlor. Är dessa traditioner inte för ljuvliga? De uppmuntrar oss att njuta av det goda livet.
Det goda SVERIGE med semlor och bullar. YUM YUM.
I Sverige har vi ordentligt med traditioner, men vi är inte alla delaktiga i dem. Julen är väl den som firas av de flesta av oss i landet. Julen är ingen svensk företeelse direkt, men ord som köttbullar, revbenspjäll, prinskorvar, kalle anka, lutfisk, snö, julkalendern får många att direkt tänka på "riktig" jul, eller svensk jul. Vad det nu vill kallas. Det är riktig jul för mig.
Jag försökte fira jul i Australien ett år. Bland BBQ och 40 graders värme. Ett firande jag aldrig i mitt liv skulle vilja kalla JULFIRANDE. Kanske för att jag associerar kring den julen jag varit med om tidigare år. Med prinskorv, köttbullar, kalle anka, lutfisk, julkalender, släkt, gemenskap och alltid alltid snö. Inte överallt i Sverige är julen vit, men i Boden är den och för mig så symboliserar alla dessa ord Julen för mig.
Nödvändigtvis behöver inte alla symboler finnas med i bilden, men just SNÖ och gemenskap, är för mig det viktigaste när man ska fira JUL. Och vi har ju alla våra sätt att fira traditioner på.
En tradition är något man gör upprepande gånger. Kanske månadsvis, veckovis, årligen eller vart annat, tredje, femte, tioende år. Det är olika. Traditionerna kan ofta firas på olika sätt också. Men för att det ska kännas som en tradition är det ofta en nämnare som ska finnas med i bilden, något som uttrycker den traditionen. Som för mig är SNÖ och gemenskap väsentligt för att julen ska firas. En tradition kan omfatta alltifrån en person till miljarder människor. Som Julen. Den firas av ca en tredje del av jorden befolkning. Hur dessa människor firar den skiljer sig dock olika. Traditioner skapas hela tiden, men väldigt sällan idag omfattar den en stor skara människor.
Kanelbullens dag är rätt ny och firas säkerligen inte av ens hälften av befolkningen, då många inte ens känner till den. Jag firar den för att den är positiv. Kanelbullar är smaskens!
Sådana tradition är för mig positiva, sedan finns det ju negativa ena också.
Liksom många länder i världen har nationaldagar. En dag då många länder firar sitt land, sin nation, sitt folk.
En tradition jag inte riktigt begriper mig på och som mindre och mindre firas här i Sverige. Vissa tycker det är synd och känner nog en viss avund mot t.ex. Norge som firar ordentligt sin dag ordentligt den 17e Maj. Vi firar vår nation. Vårt folk. Vårt land. Vad är det som är negativt med det egentligen? Nation har fått en negativ klang sedan hela nationalismen startade och urartade totalt med t.ex. rasism och nazism. Det finns människor som vill lyfta upp Sverige som ett homogent land. Ett land som aldrig någonsin har existerat och aldrig kommer existera. Man vill bort med det som är annorlunda och tror på ett RENT Sverige. Ett Sverige med BARA svenskar. Dessa svenskar som en gång har invandrar till Sverige långt tillbaka.
Det är så patetiskt. Jag skulle därför vilja döpa om nationaldagen till Svenska mångfaldsdagen.
Vi firar ALLA tillsammans oavsett ursprung, språk, seder, tro, att vi bor här i Sverige. Och vi kan ha roligt tillsammans. En dag då vi tycker om varandras olikheter. En dag då vi får förståelse och ett vidare värderingssätt.
En dag då vi delar med oss av erfarenheter och tillsammans skapar ny kunskap.
En dag då alla individer ges möjligheten att göra ett eget, personligt ställningstagande utan dömande efter vad andra sagt eller gjort, på vilken etnisk tillhörighet du har eller vilken religion du tillhör.
En dag då vi är öppna och har en tolerant inställning till människor och framförallt till olikheter.
Här ligger mångfaldens största dilemman. För hur ska det någonsin bli möjligt att ha en sådan dag då det råder så kopiöst delade meningar om folkgrupper i Sverige. Fördomar som ligger ingrodda i ryggraden. Fördomar som tar över verklighetsbilden av oss människor. En av lösningarna; Våga!
Våga vadå? Jo Våga ha tydliga åsikter i värderingsfrågor.
Anledningen att vi ofta har förutfattade meningar om andra människor är för att vårt tolkningssätt rubbas och vi tillskriver människor titlar efter andra personer vi träffat. Titlar som att olika folkslag är si och så. Svenskar är blonda, japaner är korta, osv. Vi känner till detta tolkningssätt och vi vet att det inte är ett rationellt sätt att tolka människor på. På samma sätt finns förutfattade meningar om muslimer. Muslimska kvinnor är förtryckta har vi fått höra många gånger. En muslimskt kvinna blev mördad efter att hon gift sig med en svensk man. Detta var enligt familjens tradition förbjudet och kvinnan förlorade därigenom sin heder och släktingar bestämde sig för att mörda henne.
Detta gäller ju givetvis inte alla muslimska kvinnor som vi gärna vill tro. Därför är det heller inte konstigt att många reser rädsla för muslimer, att beblandas med dem. Visst finns det orättvisor, förtryck, kränkningar inom Islam, men även detta finns inom kristendom, judendom, sekt 1, sekt 2. Det är inte själva religionen som utgör det dåliga, utan människors sätt att tolka religionen på. En religions grundtankar är i botten väldigt goda och människor beskrivs som lika mycket värda, däremot i praktiken är det helt annorlunda. Så vitsen med religion ser jag verkligen inte.
Men det jag ser är att vi människor aktivt kan ta ställning emot och försöka förändra t.ex. kulturyttringar som är inskränkta eller kränkande. Vi känner till våra rättigheter här i Sverige och vi vet t.ex. att hedersmord eller könsstympning på kvinnor är fel och ett brott mot våra mänskliga rättigheter. Vi måste i praktiken lära oss på ett mer grundläggande sätt att stödja oss till konventionerna vi skrivit under. Genom att våga. Våga säga ifrån. Våga tycka till i värderingsfrågor. Genom detta kan man påvisa brister och inkonsekvenser i kulturella yttringar och värderingar.
Man kan tyckas att det kanske blir en majoritet som vinner och minoriteter får ge vika, men det är just den KROCKEN som vi måste acceptera. Krocken av olika perspektiv i det här fallet värderings och rättighetsfrågor. Ska kvinnor få köra bil? Ska två killar kunna vara tillsammans och älska med varandra? Självklart säger väl de flesta svenskar.
Dessa värderingar kanske inte är lika självklara i t.ex. Iran eller Saudiarabien och det är människor med dessa värderingar som kommer till Sverige som vi måste ändra värderingssätt på. Hur då? Jo genom att aktivt VÅGA delta i diskussioner och låta värderingskrocken sträva efter den bästa och mest upplysta lösningen. Vi måste kunna kritisera och fördöma sedvänjor som strider mot våra rättigheter, hedersmord och liknande. Även om i det här fallet folk blir attackerade i sina värderingssätt så strider de mot de mänskliga rättigheter som varje människa är berättigad till.
SÅ VÅGA VÅGA VÅGA VÅGA!
Tror att det finns alltför många förtegna svenskar där ute som är rädd för stämpeln rasist, men ånej. Det handlar inte alls om det. Du är inte rasist för att du försvarar våra mänskliga rättigheter. Du är en kämpe som tror på att mångfalden en dag kan bli en STOOOOOOOR gemenskap.
DU RÄDDAR MIN MÅNDAG
Idag när jag vaknade så mådde jag inte alls bra. Huvudvärk, yr, trött(trots 8 timmars sömn!) och förbannat seg. Perfekt måndag då man ska studera(not).
En sådan dag då allt känns fel. Man ser ut som en bajslort och känner sig som en bajslort trots att man duschar och verkligen anstränger sig för att se någorlunda fräsch ut.
Tog på mig ett par fina jeans idag och en tröja. Såg ännu mera ut som en bajslort.
Så skådade jag igenom garderoben och fick syn på denna ljuvliga, fina, alldeles underbara, ONE PIECE.
Har aldrig tyckt om dessa one piece, de har för mig alltid varit en fulare variant av en jumpsuit, men ack ack.
Jag hade fel.
De får dig att mysa till max och njuta av måndagar som dessa; då allting känns grått och trist.
Jag får väl passa på att tacka en viss Elliott, som fick mig att köpa den :) Det var ett rikigt kap! ;)
På H&M's barnavdelning för 299riksdaler.
jag vill bo i en svamp annars får jag kramp!
En söndag som denna spenderades i svampskogen! En riktigt härlig dag!
Som ett hav!
Bland alla trattkantareller hittade vi även guldfynd; RIKTIGA KANTARELLER! är de inte förtjusande vackra ? :)
Felix blev rädd för svampen och gömde sig i en stor Willypåse!
Vuxna förebilder
För lite mer än en månad sedan satt jag panikslagen hemma i Boden på jakt efter en lägenhet eller att rum att hyra här nere i Linköping. Jag skrev säkerligen 50 mail till folk som lagt upp annonser och skrev att jag så gärna ville hyra av dem. Det var inte bara i Linköping, utan även i Mjölby, Norrköping och Motala(närliggande kommuner).
Av samtliga fick jag antingen inget svar alls eller ett kort svar - rummet/lägenheten är uthyrt/uthyrd.
Nu är det kört tänkte jag.
Ganska direkt då jag fått veta att jag kommit in i Linköping hade jag fått tipset om att lägga ut en annons som sökande efter bostad. Dock tänkte jag att det inte var någon idé efter att jag kollat igenom hur många studenter som faktiskt lagt upp annonser. De var inte tio direkt, utan flera 100!
Bara en vecka innan kursen min startade bestämde jag mig hur som helst för att göra detta, bara för att prova liksom. Det gick bara någon timme och mail efter mail fyllde min inkorg med erbjudanden. Telefonen började ringa stup i ett och helt plötsligt gick jag från inställningen att jag tar vad som helst, till att jag faktiskt kan välja det som låter bäst.
Erbjudandena som kom in var en kolossal blandning, alltifrån 40 åriga män som levde ensamma till studenter som ville dela lägenhet. Jag hade nästan bestämt mig för att dela en lägenhet med en tjej i Norrköping, då jag fick ett samtal från en man som hette Håkan.
Håkan berättade att han och hans fru ville hyra ut ett rum i deras 5;a. Ett rum med egen ingång, toalett och hall. Bäst av allt låg lägenheten bara 15 minuter med cykel från univsersitetet och för att inte tala om hyran som var hur billig som helst. Allt lät väldigt lovande och Håkan var så himla trevlig.
Jag funderade och hade fortfarande svårt att välja men bestämde mig till slut för att tacka ja och chansa. Skulle det inte vara bra så skulle jag ju enkelt kunna få något annat. Så jag packade väskorna och åkte ner en vecka senare och välkomnades med öppna armar av en glas östgöte; Håkan.
Jag var först lite skeptisk att bo tillsammans med ett äldre par. Det var ju trots allt det vuxna livet jag hade längtat efter. Att få ta hand om mig själv och slippa anpassa mig efter andra. Håkan och hans fru Marianne var annorlunda än det jag hade tänkt mig.
Jag har varit inneboende hos många familjer i och med mitt utbytesår i Australien och volontärresan till Ghana, så jag vet hur det är. Familjerna jag hade i Australien var jättebra allihopa, så bra på olika sätt, men jag fick ändå känslan av att jag var som ett barn(vilket jag kanske var också, var ju bara 17 år, hehe), jag var inte helt självständig och kände att värdföräldrarna ville ha ett ansvar, även om jag fick göra mycket på egen hand.
Även om Håkan och Marianne inte skulle ta rollen som värdföräldrar så visste jag att jag skulle känna lite så, eller så skulle jag leva helt isolerat ifrån dem. Jag delade ju trots allt kök med dem så därigenom skulle det inte gå att undvika kontakten med dem. Jag ville inte att det skulle vara så heller.
Jag blir lätt uttråkad när jag inte har någon att prata med. Antingen går jag och pratar för mig själv, eller så ringer jag och surrar i timmar med någon kompis, surrar på nätet, eller något annat för att aktivera mig socialt. Jag hatar tystnad, förutom då jag sover såklart.
En av mina bästa egenskaper (om jag nu ska få chans att skryta lite här i bloggen;) ) är att jag är väldigt duktig på att anpassa mig. Anpassa mig efter där jag befinner mig eller runt omkring andra. Jag är inte så kräsen helt enkelt. Om det beror på mina erfarenheter som inneboende hos folk vet jag inte, men det är otroligt skönt att kunna känna sig som "hemma" överallt man befinner sig. Jag har inget problem med hemlängtan men är jag däremot inte nära människor, kan jag känna mig otroligt ensam.
Dessa människor får ju självfallet inte vara elaka, missunnsamma eller hata mitt sällskap. Bäst är när de känner en gemenskap med mig och alla får uttrycka sig som de vill och känna sig så naturliga som möjligt. Den känslan uppstår ju tyvärr inte med alla människor men det var något jag direkt kände med Håkan och Marianne.
Jag tror inte de hade förväntat sig att jag ville ta del av deras liv då jag kom hit och jag hade nog inte förväntat mig att de ville ta del av mitt. Vi bor och lever tillsammans och jag kan inte annat än säga att jag älskar att bo här. Jag har haft tur. Det är inte alls känslan att vara ett barn, utan jag känner mig verkligen på jämn nivå med de båda. Jag får vara mig själv.
Och ni vet hur det är med vuxna människor. Inte alltid får man den respekten som man faktiskt förtjänar. Det är ständigt höjda ögonbryn eller dömande blickar man möter av de som är lite äldre än en själv. Såklart inte av alla men det är ofta man möter det. Kanske för att de besitter mer livserfarenhet och tycker sig veta bättre, jag vet inte.
Jag är absolut inte dömande angående ålder. Jag ser inte poängen med att döma någon efter ålder. Det uttrycker väl inte vilken identitet du har. Det viktiga är väl ändå det liv du levt och vilka värderingar du har. Det är det som spelgar DIG. Håkan och Marianne verkar ha samma inställning och kanske är det därför vi trivs så bra ihop.
Igår hade vi kräftskiva tillsammans. Vi tre och Håkans son som kommer hit varannan helg ungefär. Jag hade väl inte förväntat mig något speciellt än bara kräftor. Den förväntan fick en riktig överraskning då jag kom ut och skådade en riktig kräftfest med en massa pajer, snaps, vindruvor, kex, vin, ostar, och såklart; KRÄFTOR. För att inte tala om dekorationen; en kräftduk, kräftservetter, kräftvisor och kräftballonger!
Jag fick mig ett gott skratt och kanske är det något av det bästa med att bo med Marianne och Håkan; De lever fortfarande livet.
Vi satte igång med middagen som höll på enda till 11. Middagen följdes av efterrätt, vin och en hejdundrande DANS av Anastacias fantastiska låt: Outta love. Jag och Marianne släppte loss rejält i vardagsrummet. Vi lyssnade även på gamla klassiker av Deep purple, Queen, Cornelius, och några av Bellmans fantastiska dikter tolkad av Fred Åkerström Låter kanske en aningen nördigt det sistnämna men för mig att ta del av musik som inte komponeras alls på samma sätt idag, är underbart och man får en realitetsbild av hur det faktiskt var i Sverige förr i tiden.
Kvällen avslutades med filmen Seven som var sjukt spännande dock var jag helt död av all mat och dryck så jag blundade stundvis under filmen. Får nog ta och se den igen för den var så sjukt välgjord. Brad Pitt och Morgan Freeman spelar rollerna så otroligt skickligt!
Jag känner upprepande gånger hur tacksam jag är att få bo tillsammans med Håkan och Marianne. Jag gjorde en chansning och den chansningen var över förväntan. De är underbara människor och precis så vill jag vara i deras ålder. Med humor, optimism och med en glöd att de väljer att aktivt njuta av livet.
Du är nog den
tack för din energi!
VISSA MÄNNISKOR HAR VERKLIGEN FÖRMÅGAN ATT FÅ MIG ATT HOPPA OMKRING OCH SPRUDLA AV GLÄDJE! ENERGIN BARA FORSAR FRAM OCH LIVET KÄNNS MAGISKT!
TACK DU FINA MÄNNISKA!
BROKEN FEET
HEJ HOPP PÅ ER!
Fy vilken helg jag har haft jobbmässigt. Välkommen till restaurangbranschen Anna säger jag bara! En värld som jag inte riktigt är så bekant med, men som jag var beredd på att den skulle vara jobbig, dock inte SÅHÄR jobbig.
I fredags jobbade jag på NH, en studentkrog som även har restaurang och nattklubb. Började vid 17-tiden och till en början var det rätt slappt, gick bara runt och in princip väntade på disk. Disklisa som min uppgift var under kvällen. Sätta glas, tallrikar, bestick, matberedare, och annat kokihopgrejjer i diskbackar. Från typ 20 - 03 var det konstant jobb jobb jobb jobb jobb jobb jobb. Först då maten kom in var det tallrikar efter tallrikar som sedan övergick till glas efter glas efter glas efter glas. Efter varje back som fylldes fick jag en bekräftelse ; SVENSKAR ÄR RIKTIGA ALKOHOLISTER, eller jag kanske ska säga STUDENTER I SVERIGE ÄR RIKTIGA ALKOHOLISTER, haha, för det är ju faktiskt en hel del utländska studenter som besöker klubben också. Helt sinnessjukt vad glas! Tog aldrig slut. Lyfte back efter back, spolade, gnuggade, dukade undan, fram, ja herregud. VILKEN BRANSCH. Kanske det vidrigaste som jag fick ta emot av en tjej som hjälpte mig ett tag var att hon sa att det här tempot inte var någonting alls motför var det brukade vara. Jag höll på att smälla av. Dessutom räknas den som är van vid diskjobbet som en sprinter genom barerna där man skulle även diskplocka allting och leverera ut glas och sånt till barerna. Diskjobbet var alltså bara ett "andrajobb". HAHA. Jag vet inte riktigt om jag fick världens diss, men tyckte verkligen jag jobbade arslet av mig, satt inte på över 12 timmar. Mina ben och för att inte tala om FÖTTER ville knappt lyfta mig. Jag kom hem kvart i sex på morgonen dag på och slängde mig i säng.
Dagen efter eller rättare sagt samma dag fast senare, var det dags för bröllop i Gamla Linköping precis vid stadsparken. Hur mysigt som helst och betydligt mindre stress. Jag kände direkt att servitris var bättre än diskare. Det enda som kändes ansträngande var att gå uppför en lång spiraltrappa varje gång man skulle bära upp något till själva "matsalen" där alla gäster satt. Och vilket maffigt bröllop, inte kanske i antalet men i kvalitén. Allt var uppklätt så otroligt vackert, i vita dukar med orange silkesband längs bord och stolar, så himla mysigt. Det passade så bra till bakgrunden som allt var antikt i vita fina möbler. Där skulle jag kunna gifta mig!
Maten var en kolossal blandning vill jag lova. Det mesta var Holländskt eller polskt men fanns även en hel del arabsikt, italienskt, indonesiskt. Kanske var det för att själva bröllopet var så internationellt. Det talades svenska, engelska, polska och holländska titt som tätt, men ändå med fokus på svenska såklart. När man skulle servera gästerna var det jättesvårt att veta vart de kom ifrån så man liksom blandade på både svenska och engelska, även till de som var svenska, haha!
Jag lyckades i alla fall väldigt bra med serveringen och alla var så nöjda, vilket kändes så himla kul! Var en oerhört trevligare stämning än den i disken på NH, men kanske för att det sprudlades av kärlek i luften, jag vet inte. Jag har som alltid tyckt att bröllop är så överskattade då nästan alla skiljer sig, vad är vitsen med bröllop då?Bara fira kärleken för stunden eller? Men sen efter då? Ska man gifta sig så ska man gifta sig! Jag hoppas och önskar verkligen brudparet som gifte sig igår all lycka i framtiden.
Det är svårt det där med äktenskap, att få det att hålla för alltid, men jag tror att så länge man ser upp till varandras behov, lyssnar på varandra och är ärliga, så fungerar det. Måste säga att killarna som var toastmasters igår var riktiga underhållare, jag sprudlade hela kvällen av deras humor. Sedan var det dans och en massa massa massa vodka. Polacker dricker inte en liten mängd vodka, Det vi kallar mycket kallar de lite, förstår ni då? Det var mycket fylla, men ett riktigt härligt bröllop! Kärleken övervinner allt ! :)
Give me motivation please!
HEJ PÅ ER!
Idag spenderar jag för och eftermiddagen med boken; Vems islam av Mohammad Fazlhashemi. Handlar om den förvrängda synen på islam och att religionen precis som kristendomen och judendomen EXISTERAR i olika grupper och tro. Intressant läsning men känner inte att motivationen är på topp. Kanske för att det är fredag? Jag ska börja jobba p Nationernas hus idag, en studentkrog, he blir skojjsigt det!
Imorgon blir det bröllop som gäller. Ska servera gäster i gamla Linköping. Jävlar vad jag får stå i! HEHUHEHU, dock så måste jag säga att jag är lite nervös för att spilla vin eller så på gäster eller göra något annat klantigt, haha, men det ska nog gå finemang. PRYD-ANNA hela helgen för fan :)
Ha en alldeles lysande helg så hörs vi under eller efterr : )
moving forward
Were we made as corresponding shapes?
Our two pieces tessellate
Were we designed to fit as one?
And it's with patience that I wait,
as these romantic notions take my dignity and tact.
And I wish that I was stronger than the people that you meet
And I wish that you were lost without me
And though the more I think about it the easier it seems
I'll just be fine so here's to moving forward
And I wish that you were lost without me
And though the more I think about it the easier it seems
I'll just be fine so here's to moving forward
