Måste tipsa om ett jätteroligt program som har börjat på sjuan - På bar gärning! Jag älskar verkligen program som visar hur människor beter sig i situationer som när man bryter mot normer etc. Påminner mig lite om pensionärsjävlar eller Varning för Barn - hur roligt som helst! Går att se på tv4play!
För någon vecka sedan träffade jag en tjej på Nationernas Hus där jag hoppar in och jobbar då och då. Hon berättade till Kajsa att hon höll på med ett projekt om Mänskliga rättigheter i association till asylsökande och pass etc. Kajsa var snabb och skickade över konversationen till mig för hon vet vid det här laget, hur mycket jag brinner för ämnet.
Vi diskuterade ett tag och hon frågade om jag ville vara med i hennes projekt om att belysa gymnasieelever om MR och då i fokus på asylsökande och hur det är att komma till Sverige utan pass. Tanken med projektet är att sätta upp en hemsida för levande historia där man belyser elever om ämnet. För mig känns det fantastiskt att ens få frågan att göra något sådant och till och med få en liten slant för det!!! Hur kul är det inte att få betalt för något som man faktiskt brinner för? WIIIE. Jag ser fram emot detta och jag tror och hoppas att jag kan bidra med massor!
Jag skriker inifrån och vill ut - hoppa iväg ifrån allt som har med FN att göra just nu. Jag och Kajsa har pluggat ifrån 8 - 20 idag och till sist tänkte jag, vad i helsike kan jag egentligen? Ingenting! Åtminstone kände det så. Hur som helst är Kajsa helt underbar att plugga med, vi har sjukt kul och vi jobbar stenhårt! Bara att kämpa in i det sista.
Yep, blir Peace and Love i år, ska jobba i år igen och detta år kommer det förmodligen bli bättre arrangerat, hoppas jaaaag. Glassa runt och prata om MR och hur det är att göra Volontärtjänst, det är inte fel det:) fred och kärlek i fokus!
Min underbara Kajsa kommer också va på plats så det blir nog grööömmt!
Att både möta kvinnor som blivit utsatta för våldtäkter och krigsherrarna som genomfört de fruktansvärda brotten är en erfarenhet som lämnar väldigt starka intryck.
- Vi är omskakade. Det gjorde ont i själen. Det var mycket starkt, säger riksdagsledamoten från Östergötland Alexander Gabelic (S) per telefon.
Tillsammans med fem andra riksdagsmän genomför han en studieresa i Kongo och Rwanda. Resan sker i Svenska FN-förbundets regi som Aleksander Gabelic är ordförande i. Avsikten är att fördjupa kunskapen om läget i regionen.
I Kongo fick gruppen bland annat besöka ett flyktingläger och ett sjukhus för våldtagna kvinnor och barn. Över två miljoner flyktingar finns inom landets gränser och våldtäkter är en del av den systematiska krigsföringen mot den civila befolkningen.
Våldtäkter är en metod som, enligt Aleksander Gabelic, används av både den kongolesiska armén och ett helt spektrum av olika beväpnade aktörer. Och de våldtagna kvinnorna blir straffade i dubbel bemärkelse eftersom de blir förskjutna när de återvänder till sina byar.
- Fem miljoner har dött sedan 1994 men denna är en bortglömd konflikt, tyvärr. Jag har rest mycket men det här är bland det värsta jag någonsin har sett. Proportionerna är ofattbara. Alla spärrar har brustit.
Det finns mycket oro i luften, enligt Aleksander Gabelic. President Kabila motsätter sig fortsatt internationell närvaro. Men att de cirka 18 000 FN-soldaterna lämnar landet skulle kunna leda till en mänsklig katastrof.
- Det skulle bli anarki. FN-soldaterna gör en del bra saker men de får också kritik.
Vad är det som inte fungerar?
- De flesta FN-soldaterna i Kongo är från Pakistan och Indien, och de håller inte riktigt måttet. Standaren måste höjas och det behövs en större blandning inom kontingenten, man måste alltså skicka in trupper från andra länder, säger Aleksander Gabelic.
Under onsdagseftermiddagen kom den svenska delegationen till Rwanda, ett land som har genomgått en positiv förändring de senaste tio åren. Aleksander Gabelic beskriver det som en välvårdad botanisk trädgård och ett väldigt organiserat samhälle.
- Man blir lätt charmad. Det är en framgångssaga. Rwandas resa är jätteimponerande.
Hur har de lyckats med det?
- Hemligheten är att de här en stark president som är väldigt upplyst. Men han har också inslag som är mindre demokratiska. Det finns alltså en baksida, pressfriheten är till exempel väldigt begränsad och oppositionen har det väldigt svårt.
Under onsdagen besökte svenskarna ett läger för militärer som har deserterat från gerillagruppen FDLR och som är skyldiga till många fruktansvärda brott.
- Det var svårt att tala inför dem. Många hade deltagit i kriget sedan 1994.
Vad sade du till dem?
- Vi hade ju mött deras offer. Det var väldigt tufft med tanke på det de har gjort. Men jag sade att det är positivt att de har valt en väg tillbaka till ett normalt liv. Och det är positivt att Rwanda orkar göra det.
Rwanda ska ha presidentval i augusti. Under torsdagen har delegationen fått en halvtimme med president Paul Kagame.
- Man ska glädjas med deras framgångar men vi kommer också att resa frågor kring det som är viktigt för demokratin och som kan förstärka de mänskliga rättigheterna, säger Aleksander Gabelic.
Those two words, ‘Dear Emma’ take me away to way another time when we use to write to each other after mom and dad died. I used to tell you about my new friends and my new life. And you used to tell me about the grand time my mom and dad were having in heaven. Truth is nothing. What you believe to be true is everything. And the main thing that I used to believe was that I would be with you forever.
Forever. The reason it is taking me so long to write you is that I have seen that I have been a fool. I have spent my life fooling myself.
Every letter I’ve ever written to you has been a love letter. How could they have been anything else? I can see now that all of them, except this one, were bad love letters.
Bad love letters beg for love back. Good love letters ask for nothing. This, I’m pleased to announce, is my first good love letter to you. Because there is nothing more for you to do. You already done everything. I have enough of you in my head to last forever. So please don’t ever worry about me. I’m peachy! I really am. I have everything.
If i had one wish, it would be that your life brings you a taste of happiness that you have brought to me. That you could feel what it’s like to love.
Back when we were young We ran into the sun It's like we fell apart Yes you stole my heart I searched these wasted years To wipe away the tears As my heart began to crack We can't go back I can hardly speak When you're in front of me I can't breathe Two paths that would not cross You left me feeling lost But I love you just the same Let the magic rain With a blanket made of stars To wrap the both of us As we fell into the light Our worlds collide Yes that's the way that our worlds collide Here I am and here I stand Our worlds collide And I would wait for you And I'd wait forever too You're in, you're in my heart It's true.
Ibland känner jag mig ensammen, för det finns ingen som DU härnere. Någon som är lika öppen som jag, någon som alltid förstår vad jag pratar om, någon som är lika störd och galen, någon som alltid har något vettigt att säga, någon som DU, min underbara vän Julia!
Om jag hade kraften att klona någon så hade jag gjort det för länge sedan, men jag får helt enkelt vara tacksam att du finns i alla fall, trots ca 120 mil bort.
It's forgiveness that makes us what we are. Without forgiveness, our species would've annihilated itself in endless retributions. Without forgiveness, there would be no history. Without that hope, there would be no art, for every work of art is in some way an act of forgiveness. Without that dream, there would be no love, for every act of love is in some way a promise to forgive. We live on because we can love, and we love because we can forgive
today was a really sunny day in Linköping and I sat in front of the sun maybe 10 minutes and my face is burning now. I suppose the skin is really sensitive after winter but still, im shocked!! RED FACEEEEEE - im blushing
There are millions things I dont like with the Swedish society and I'm getting more and more determined to move somewhere else in a few years. I'm not even Swedish in my definition, because what is Swedish really? I was born here but I was also born on this planet - so I belong anywhereeeeeee.
My neck is SOOOOO sore today and I can barely turn it without having to turn my whole body. Yes it is annoying and I just want to get rid of it, NOOOOOW. Period pain, headache, stomach pain, I think the only pain I really like is the one you get from exercising! It's a pleasant pain that you can accept, the rest is just mood-killing. The world is ending and no one understands you!!! Yes , I know many of you have been in that situation too.
Today I watched the show "After 10 with Malou" (Efter tio med Malou) and they were talking about how you can control your pain and how to relieve it with the right technique. The author of the book " Hjärnkoll på värk och smärta" was there to discuss. He said that the technique is simple, basicially just by controlling your thoughts, you feel much better. It's not about ignoring the pain but to concentrate your mind on something else, something fun or something that occupies your mind for a while so that you dont have to think about the pain. Or to actually turn the pain-thoughts into something more optimistic, haha sounds really weird but with some humour I think we all feel better. I've tried it and I know people in my surroundings have with chronical pain diseases. Pain every day. Some days can be really bad for these people and it's hard for them to avoid the pain and they need to complain about it - which is understandable but they know the pain is a part of their life, so they simply need to accept it - otherwise they will become victims.
If I ever get a chronical pain disease, I have promised myself to never become a victim of it - Because you have to deal with it!! Otherwise it just gets worse if you just feel sorry for yourself and complain about it. Trust me. One thought that always helps me is that there is always someone who is suffering more than I do.
Put some humor into the pain and just deal with it.
We are not sure that words can always save lives, but we know that silence can certainly kill
Last night this video "Kony 2012" were posted on nearly everyones profile on Facebok here in Sweden. It appeared on blogs even on this famous fashion blogs where almost everything is about buying and wearing the latest fashion on the market. These famous fashion blogs have a huge impact on some people. Well especially those people who choose to close their eyes and ears in front of these suffering people. We also have an impact on people though.
We all know and we are aware that the world is suffering. From watching the Tv or reading the News we can get a brief of what is going on out there. But reality is different and maybe some people were shocked that they did not know about Kony and his army from before.
We might think we have a full understanding of what is going on out there, but the truth is, most people know so little. There is so much more to learn. About a month ago I went to a lecture about Doctors without borders and the speaker told me so much about conflicts and tragedies that I had no idea about. And unfortunately we can blame media for that mainly. They have such an impact on people and therefore a huge authority and power that we need to become aware of. And these days it seems possible to reach out with information in other ways, information about reality and not just what says on TV, the radio or in the News, but to also have open ears and eyes for the people around us - at every circumstance. That is of course not obvious that we can believe in everything that we see or hear but it gives us a voice to use. That voice means power and every person can choose how they want to use it and for what reason.
We sometimes hear about tragedies when people or animals are suffering or getting really hurt. We feel bad about hearing it and sometimes so bad that we need to do something. I can already see that the video of Kony had that impact on people and I'm impressed how it got spread so quick just within a few hours of time. Facebook, blogs, twitter etc, are amazing these days in that perspective.
I did read some critical views on this idea and on this video. Some were annoyed that the organisation itself will raise so much money now and maybe not benefit the ones who actually need the help. And of course, everything has a back side, unfortunately.
I think it is necessary to be critical towards this kind of work becuase i can imagine how much money that just disappears when they are meant for charity. Projects-Abroad for example. An organization that is suppose to work for charity and has so many projects around the world. You pay a shitload of money to go out and help. I went with them to Ghana and I was many times disappointed You work for free and you see the money just disappears. Well of course I could see some changes, but for the prize that volunteers pay, it is ridiculous and although I got sponsored to go through Peace and Love, I felt bad, that they had to pay so much to mainly benefit the Projects-Abroad itself and not for those who needed it.
I would never go with them again, not even if I got sponsored. The people who worked within the organisation were soooo passionate about what they did, at least, the once I met and even they felt fooled by this organisation and wondered where all the money went.
But then I wonder, is it then better to do nothing? Better to be quiet? I really dont think so and therefore i still think that these organzations are so important, BUT WITH OUR VOICE SO THAT WE CAN PUT DEMANDS INTO THEIR WORK. WE NEED TO CRITICIZE THEM FOR SURE BUT ALSO ENCOURAGE THEM TO CONTINUE ON HELPING THE ONES WHO NEED IT.
I think the idea with the video was really brilliant because so many people did not know about this issue and already it has raised so much awareness. Awareness to use our voice!
We need more though. So much more. The world is complex, more than you can imagine. But to let yourself remember what you see and hear out there and to speak out about it, you can make people AWARE. Use your voice for the best, always.
The last thing the speaker for "Doctors Without Borders" said before ending the lecture was - We are not sure that words can always save lives, but we know that silence can certainly kill.
What if I can't be all that you need me to be? We've got a good thing going, we have some promises to keep. But my diction, it can be such a detriment. Please believe in this my dear, I am more than penitent.
What if everything's just the way that it will be? Could it be that I am meant to cause you all this grief? My warship's a-lying off the coast of your delicate heart, And my aim is steady and true as it's been right from the start. There's a degree of difficulty in dealing with me. From my haunted past comes a daunting task of living through memories. If we could just hang a mirror on the bedroom wall Stare into the past, and forget it all...
So when we leave it'll be a quick midnight escape. We'll disconnect ourselves from all of yesterday. I'll dig for water and fashion our very own wishing well. Then, we'll throw our coins down hoping to rid us of this little hell.
There's a degree of difficulty in dealing with me. From my haunted past comes a daunting task of living through memories. If we could just hang a mirror on the bedroom wall Stare into the past, and forget it all...
Igår spenderade jag dagen med Käraste Kajsa. Vi flummade på om FN-kursen som vi läser tillsammans och var rätt flitiga i någon timme och bestämde oss sedan att bege oss till PRIO 1. (Secondhandaffär) Jag och Kajsa är säkert och shoppar second hand en gång i veckan tillsammans! HAHA. Även om second hand är mycket hälsosammare både för miljön och för oss, så konsumerar vi båda rätt mycket.
Vi har nu ett vad- inga kläder på en månad, eller ingen shopping på en månad. Då är ju detta exklusive mat såklart, för det måste vi ha. Är det något absolut absolut nödvändigt som måste köpas så måste vi meddela den andre.
Utmaning, JODU! En månad är säkert ingen match alls för vissa, men för mig är de och jag vill försöka komma ifrån det där shoppingsuget jag får ibland.
Igår pratade vi i alla fall om filmen Walk into the wild, som är så himla himla fin! Jag gillar tanken att bara ge sig av och lämna allt, alla ägodelar och bara dra. Vi är så sjukt beroende av prylar, TROR VI, men människan är fantastiskt anpassningsbar ska ni veta! Vi klarar av det om vi vill!
Vi lyssnade på denna låt tillsammans och försökte koppla bort allt; alla måsten, all stress, alla förväntningar på oss som vårt samhälle är uppbyggt av. Egentligen är vi lite av slavar, inte sant?
'
