Shantaram
It's forgiveness that makes us what we are. Without forgiveness, our species would've annihilated itself in endless retributions. Without forgiveness, there would be no history. Without that hope, there would be no art, for every work of art is in some way an act of forgiveness. Without that dream, there would be no love, for every act of love is in some way a promise to forgive. We live on because we can love, and we love because we can forgive
sunbuuuuurnt
today was a really sunny day in Linköping and I sat in front of the sun maybe 10 minutes and my face is burning now. I suppose the skin is really sensitive after winter but still, im shocked!! RED FACEEEEEE - im blushing
That's what I like about you
Dont worryyyyy
There are millions things I dont like with the Swedish society and I'm getting more and more determined to move somewhere else in a few years. I'm not even Swedish in my definition, because what is Swedish really? I was born here but I was also born on this planet - so I belong anywhereeeeeee.
Who said life was easy?
My neck is SOOOOO sore today and I can barely turn it without having to turn my whole body. Yes it is annoying and I just want to get rid of it, NOOOOOW. Period pain, headache, stomach pain, I think the only pain I really like is the one you get from exercising! It's a pleasant pain that you can accept, the rest is just mood-killing. The world is ending and no one understands you!!! Yes , I know many of you have been in that situation too.
Today I watched the show "After 10 with Malou" (Efter tio med Malou) and they were talking about how you can control your pain and how to relieve it with the right technique. The author of the book " Hjärnkoll på värk och smärta" was there to discuss. He said that the technique is simple, basicially just by controlling your thoughts, you feel much better. It's not about ignoring the pain but to concentrate your mind on something else, something fun or something that occupies your mind for a while so that you dont have to think about the pain. Or to actually turn the pain-thoughts into something more optimistic, haha sounds really weird but with some humour I think we all feel better. I've tried it and I know people in my surroundings have with chronical pain diseases. Pain every day. Some days can be really bad for these people and it's hard for them to avoid the pain and they need to complain about it - which is understandable but they know the pain is a part of their life, so they simply need to accept it - otherwise they will become victims.
If I ever get a chronical pain disease, I have promised myself to never become a victim of it - Because you have to deal with it!! Otherwise it just gets worse if you just feel sorry for yourself and complain about it. Trust me. One thought that always helps me is that there is always someone who is suffering more than I do.
Put some humor into the pain and just deal with it.
If you're a little off colour and tired of the sounds
Äntligen!
http://svtplay.se/v/2732556/dar_mitt_hjarta_slar
Dokumentären: Där mitt hjärta slår Har äntligen kommit ut!!!
We are not sure that words can always save lives, but we know that silence can certainly kill
Last night this video "Kony 2012" were posted on nearly everyones profile on Facebok here in Sweden. It appeared on blogs even on this famous fashion blogs where almost everything is about buying and wearing the latest fashion on the market. These famous fashion blogs have a huge impact on some people. Well especially those people who choose to close their eyes and ears in front of these suffering people. We also have an impact on people though.
We all know and we are aware that the world is suffering. From watching the Tv or reading the News we can get a brief of what is going on out there. But reality is different and maybe some people were shocked that they did not know about Kony and his army from before.
We might think we have a full understanding of what is going on out there, but the truth is, most people know so little. There is so much more to learn. About a month ago I went to a lecture about Doctors without borders and the speaker told me so much about conflicts and tragedies that I had no idea about. And unfortunately we can blame media for that mainly. They have such an impact on people and therefore a huge authority and power that we need to become aware of. And these days it seems possible to reach out with information in other ways, information about reality and not just what says on TV, the radio or in the News, but to also have open ears and eyes for the people around us - at every circumstance. That is of course not obvious that we can believe in everything that we see or hear but it gives us a voice to use. That voice means power and every person can choose how they want to use it and for what reason.
We sometimes hear about tragedies when people or animals are suffering or getting really hurt. We feel bad about hearing it and sometimes so bad that we need to do something. I can already see that the video of Kony had that impact on people and I'm impressed how it got spread so quick just within a few hours of time. Facebook, blogs, twitter etc, are amazing these days in that perspective.
I did read some critical views on this idea and on this video. Some were annoyed that the organisation itself will raise so much money now and maybe not benefit the ones who actually need the help. And of course, everything has a back side, unfortunately.
I think it is necessary to be critical towards this kind of work becuase i can imagine how much money that just disappears when they are meant for charity. Projects-Abroad for example. An organization that is suppose to work for charity and has so many projects around the world. You pay a shitload of money to go out and help. I went with them to Ghana and I was many times disappointed You work for free and you see the money just disappears. Well of course I could see some changes, but for the prize that volunteers pay, it is ridiculous and although I got sponsored to go through Peace and Love, I felt bad, that they had to pay so much to mainly benefit the Projects-Abroad itself and not for those who needed it.
I would never go with them again, not even if I got sponsored. The people who worked within the organisation were soooo passionate about what they did, at least, the once I met and even they felt fooled by this organisation and wondered where all the money went.
But then I wonder, is it then better to do nothing? Better to be quiet? I really dont think so and therefore i still think that these organzations are so important, BUT WITH OUR VOICE SO THAT WE CAN PUT DEMANDS INTO THEIR WORK. WE NEED TO CRITICIZE THEM FOR SURE BUT ALSO ENCOURAGE THEM TO CONTINUE ON HELPING THE ONES WHO NEED IT.
I think the idea with the video was really brilliant because so many people did not know about this issue and already it has raised so much awareness. Awareness to use our voice!
We need more though. So much more. The world is complex, more than you can imagine. But to let yourself remember what you see and hear out there and to speak out about it, you can make people AWARE. Use your voice for the best, always.
The last thing the speaker for "Doctors Without Borders" said before ending the lecture was - We are not sure that words can always save lives, but we know that silence can certainly kill.
I agreeeeeeeeeeeeee! 
this little hell
What if I can't be all that you need me to be?
We've got a good thing going, we have some promises to keep.
But my diction, it can be such a detriment.
Please believe in this my dear, I am more than penitent.
What if everything's just the way that it will be?
Could it be that I am meant to cause you all this grief?
My warship's a-lying off the coast of your delicate heart,
And my aim is steady and true as it's been right from the start.
There's a degree of difficulty in dealing with me.
From my haunted past comes a daunting task of living through memories.
If we could just hang a mirror on the bedroom wall
Stare into the past, and forget it all...
So when we leave it'll be a quick midnight escape.
We'll disconnect ourselves from all of yesterday.
I'll dig for water and fashion our very own wishing well.
Then, we'll throw our coins down hoping to rid us of this little hell.
There's a degree of difficulty in dealing with me.
From my haunted past comes a daunting task of living through memories.
If we could just hang a mirror on the bedroom wall
Stare into the past, and forget it all...
Will we get out of this little hell?
We've got a good thing going, we have some promises to keep.
But my diction, it can be such a detriment.
Please believe in this my dear, I am more than penitent.
What if everything's just the way that it will be?
Could it be that I am meant to cause you all this grief?
My warship's a-lying off the coast of your delicate heart,
And my aim is steady and true as it's been right from the start.
There's a degree of difficulty in dealing with me.
From my haunted past comes a daunting task of living through memories.
If we could just hang a mirror on the bedroom wall
Stare into the past, and forget it all...
So when we leave it'll be a quick midnight escape.
We'll disconnect ourselves from all of yesterday.
I'll dig for water and fashion our very own wishing well.
Then, we'll throw our coins down hoping to rid us of this little hell.
There's a degree of difficulty in dealing with me.
From my haunted past comes a daunting task of living through memories.
If we could just hang a mirror on the bedroom wall
Stare into the past, and forget it all...
Will we get out of this little hell?
walk away from society
Igår spenderade jag dagen med Käraste Kajsa. Vi flummade på om FN-kursen som vi läser tillsammans och var rätt flitiga i någon timme och bestämde oss sedan att bege oss till PRIO 1. (Secondhandaffär) Jag och Kajsa är säkert och shoppar second hand en gång i veckan tillsammans! HAHA. Även om second hand är mycket hälsosammare både för miljön och för oss, så konsumerar vi båda rätt mycket.
Vi har nu ett vad- inga kläder på en månad, eller ingen shopping på en månad. Då är ju detta exklusive mat såklart, för det måste vi ha. Är det något absolut absolut nödvändigt som måste köpas så måste vi meddela den andre.
Utmaning, JODU! En månad är säkert ingen match alls för vissa, men för mig är de och jag vill försöka komma ifrån det där shoppingsuget jag får ibland.
Igår pratade vi i alla fall om filmen Walk into the wild, som är så himla himla fin! Jag gillar tanken att bara ge sig av och lämna allt, alla ägodelar och bara dra. Vi är så sjukt beroende av prylar, TROR VI, men människan är fantastiskt anpassningsbar ska ni veta! Vi klarar av det om vi vill!
Vi lyssnade på denna låt tillsammans och försökte koppla bort allt; alla måsten, all stress, alla förväntningar på oss som vårt samhälle är uppbyggt av. Egentligen är vi lite av slavar, inte sant?
lyssna och njut
In my mind we are screaming and fighting
Mysväder - så varmt att man vara kan bära kavaj nu! mums, jag gillare !
Förälskat mig i Karl Martindahl som var min absoluta favorit då jag var lite yngre, typ sissodär 14-15 år. Hans "turn and walk away" är så mysig.
Kött är inte nödvändigt - men det är gott... är det så övervägande?
Jag känner mig ganska tung efter en föreläsning som jag var på ikväll. Jag har aldrig varit på föreläsningar med anknytning till djurens rätt - men jag var beredd på att det skulle vara jobbigt. Gulliga Malin bjöd in mig på denna föreläsning som handlade om ett bokporträtt av författaren Pelle Strindlund
En inspirerande människa som i sin bok - Jordens herrar, beskriver hur 1700-1800-slaveri är slående likt det förtryck vi uttövar mot djuren idag.
Han gav tydliga liknelser, jämförelser och analyseringar. Det som slog mig mest var nog den svartmålning som människor bedriver gentemot veganer eller vegetarianer. Som om det vore något dåligt. Jag har nog aldrig sett det som något dåligt, däremot har jag tyckt att det har verkat jobbigt. Största anledning till det är att jag helt enkelt inte vill vara så kräsen gentemot mat, och jag tycker ju om kött. Men är det moraliskt mot djuren?
Många tankar for genom huvudet mitt och självklart var det berörande att inse vilka otroliga massmördare vi är. Människan är världens grymmaste varelse. Hur ska vi leva egentligen? Det är så komplext allt. Hur jag än konsumerar så är det omoraliskt som strider mot människans och djurens rättigheter.
Den svartmålning och de argument som används för att bedriva den brutala köttindustrin lät såhär:
" Kött är nödvändigt, utan kött klarar vi oss inte och vi lever kortare liv"
"Kött har vi ätit i alla tider, därför kan vi inte sluta med det"
"Utan köttproduktion förlorar vi massvis med jobb", på samma vis var det med slavar. Slavhandel behövs helt enkelt!
"Djur har inga känslor, så det är okej" , på samma vis sade man om svarta - "de är inte som oss vita"
"Djuren trivs tillsammans och får massvis med kompisar inne på fabrikerna" - jotack, for sure där de också kvävs av för litet uttrymme.
Det sjuka av allt var att dessa argument kom från sk. Intellektuella talare ; politiker, journalister, chefer för stora företag, och kändisar i övrigt.
Det sjuka av allt är att vi ofta hänger på, utan att reflektera i vad som egentligen sägs, kanske den allra vanligaste - vi har ju ätit kött i alla tider, då fortsätter vi med det.
Jag har för första gången i mitt liv känt att jag har fått insikt i varför människor väljer ett veganskt eller vegetariskt liv. Det är klart att jag har hört argument som - för djurens skull, för djurens rätt osv. Men på det sätt som Pelle Strindlund lägger fram det, skäms jag över att vara djurätare.
Mot sluter tillägger han att han tror att vi ALLA kan sluta äta animaliska produkter i framtiden - jag är tveksam mot det eftersom vi sällan har brytt oss om djuren. Däremot att öka medvetenheten om detta är framförallt viktigt tror jag.
Jag vet inte om jag ska bli vegetarian , jag har haft det i tankarna väldigt länge men efter den här kvällen har jag blivit mer och mer övertygad. Hur som helst har Pelle Strindlund verkligen fått mig att tänka till och beröra mig på djupet.
Läs hans bok eller gå på hans föreläsning om han någongång befinner sig i samma ort som du!
förvirrad tjej
underbara dag - du gör mig glad!
Idag har det seriöst varit 8 grader varmt !!!!!!!!!!! Jag har haft på mig jeansjacka och solbrillor och glassat runt med ett stort leende på läpparna. Snart Ni, e våren här!
Du är din generation!
Åh vad jag älskar böcker. De kan liksom få mig att skutta av lycka! HAHA. Förut konsumerade jag bara kläder - ÖVERDRIVET. Det känner nog mina kära och kära väldigt väl till. Detta var långt ifrån friskt och sedan jag blivit student har jag faktiskt mer och mer övergått till böcker - fast på en rimlig nivå.
Nog sitter klädintresset kvar, men nu är det mest second hand!
Den här boken har jag velat läsa länge och jag passade på att beställa den då den var på bokrea! Nu ska jag njuta! Förresten så är det underbart väder idag så kanske sätter mig ute en stund!
KRAM TILL ER
Dubbla budskap?
Först då jag såg denna så tyckte jag den var riktigt bra, men DET ÄR DEN JU VERKLIGEN INTE. DEN gör mig riktigt förbannad!!!
Visst, rasism gör oss fula inifrån - det tycker jag absolut!! Men påverkas det yttre? Villl de säga att de med acneproblem är rasistiska? Det blir lite den känslan jag får av att se den. Fy skäms! Lite mer tanke bakom reklam kan man ju ha!
Men när jag tänker efter så kanske det är sådana här reklamer som ändå får oss att stanna upp? Det kanske är meningen att vi ska bli frustrerade?
- The more you apply, the uglier you become. Ju mer rasism du applicerar, ju fulare blir du. Ju fler finnar får du?! Är det med automatik sagt att du är ful när du har finnar? Fulare än när du inte har? Det är just det som gör mig arg, för inte fan är det så!
Haha..Ja tänk om man kunde se vem som var rasist bara genom att kolla på hyn?
Väldigt känslig reklam!
Jag får som för mig att det är meningen att vi ska bli arga, eller vad tror ni?
och så lite reklam
Känner ni hatet ibland då ni sitter och ser något riktigt intressant och så avbryts det plötsligt av en massa ELÄNDIG reklam? Ja reklam som bara handlar om ditt yttre eller om att konsumera, det gör mig så förbannad. Men ibland är reklam helt enkelt genialiska. Hittade några inne på youtube idag som gjorde mig berörd! Om jag fick bestämma skulle varenda reklamsnutt på TV bestå av klipp som får dig att tänka till lite.
LEV I NUET
Igår lade en klok vän upp detta på sin facebook-sida, texten hör till :)
En kall Januarimorgon ställer sig en man vid en tunnelbanestation i Washington DC och börjar spela violin. Han spelar sex st Bach stycken. Det hela tar 45 minuter. Såhär i efterhand uppskattas att det passerar 1100 personer genom stationen under den tid han står där och spelar.
Först efter tre minuter lägger en förbipasserande medelålders man märket till violinisten. Han saktar ned farten. Stannar upp för några sekunder... och återgår snabbt till att stressa vidare i morgonruset mot jobbet.
Några minuter senare stannar ännu en man upp. Han lutar sig mot en vägg för att lyssna. Han slänger en snabb blick på klockan och rusar sedan vidare - uppenbarligen sen till jobbet.
Den som uppmärksammar violinisten allra mest är en 3 årig pojke. Han förs stressat fram av sin mor men stannar tvärt för att lyssna på violinisten. Efter en kort stund trycker mamman bestämt på framåt och de går vidare. Så länge violinisten är inom synhåll följder dock pojken honom nyfiket med blicken. Denna företeelse upprepas av flera andra barn den morgonen. Utan några undantag tvingar samtliga föräldrar barnen vidare innan de hunnit absorbera stunden och musiken fullt ut.
Under de 45 minuter som violinisten spelade stannade endast 6 personer upp för att lyssna en längre stund. Ca 20 personer skänkte en slant men gick vidare i sitt tempo utan att stanna upp. Totalt fick han 32 dollar. Då han slutade spela tog morgonrusets brus återigen över - utan att någon lade märket till det. Ingen applåderade. Ingen gav honom något erkännande.
Det ingen visste är att violinisten var Joshua Bell - en världens mest talangfulla musiker. Den morgonen spelade han några av de mest invecklade musikstycken som någonsin skapats - på en violin värd 3.5 miljoner dollar.
Två dagar innan den morgonen spelade Joshua Bell på en slutsåld teater i Boston där biljettkostnaden i genomsnitt låg på 100 dollar.
Att Joshua Bell spelade inkognito den morgonen var ett socialt experiment om uppfattning, smak och prioriteringar hos folk. Frågeställningen var: Om vi befinner oss på en allmän plats under olämplig tidpunkt: Kan vi då uppfatta skönhet? Stannar vi upp för att uppskatta det? Kan vi känna igen talang i ett oväntat sammanhang?
Man kan dra många slutsatser från resultatet. Man kan också ställa en fråga:
Om vi inte har tid att stanna upp och lyssna på en av världens bästa musiker som spelar några av världens mest historiskt betydelsefulla musikstycken - hur många andra saker går vi då miste om dagligen?
Först efter tre minuter lägger en förbipasserande medelålders man märket till violinisten. Han saktar ned farten. Stannar upp för några sekunder... och återgår snabbt till att stressa vidare i morgonruset mot jobbet.
Några minuter senare stannar ännu en man upp. Han lutar sig mot en vägg för att lyssna. Han slänger en snabb blick på klockan och rusar sedan vidare - uppenbarligen sen till jobbet.
Den som uppmärksammar violinisten allra mest är en 3 årig pojke. Han förs stressat fram av sin mor men stannar tvärt för att lyssna på violinisten. Efter en kort stund trycker mamman bestämt på framåt och de går vidare. Så länge violinisten är inom synhåll följder dock pojken honom nyfiket med blicken. Denna företeelse upprepas av flera andra barn den morgonen. Utan några undantag tvingar samtliga föräldrar barnen vidare innan de hunnit absorbera stunden och musiken fullt ut.
Under de 45 minuter som violinisten spelade stannade endast 6 personer upp för att lyssna en längre stund. Ca 20 personer skänkte en slant men gick vidare i sitt tempo utan att stanna upp. Totalt fick han 32 dollar. Då han slutade spela tog morgonrusets brus återigen över - utan att någon lade märket till det. Ingen applåderade. Ingen gav honom något erkännande.
Det ingen visste är att violinisten var Joshua Bell - en världens mest talangfulla musiker. Den morgonen spelade han några av de mest invecklade musikstycken som någonsin skapats - på en violin värd 3.5 miljoner dollar.
Två dagar innan den morgonen spelade Joshua Bell på en slutsåld teater i Boston där biljettkostnaden i genomsnitt låg på 100 dollar.
Att Joshua Bell spelade inkognito den morgonen var ett socialt experiment om uppfattning, smak och prioriteringar hos folk. Frågeställningen var: Om vi befinner oss på en allmän plats under olämplig tidpunkt: Kan vi då uppfatta skönhet? Stannar vi upp för att uppskatta det? Kan vi känna igen talang i ett oväntat sammanhang?
Man kan dra många slutsatser från resultatet. Man kan också ställa en fråga:
Om vi inte har tid att stanna upp och lyssna på en av världens bästa musiker som spelar några av världens mest historiskt betydelsefulla musikstycken - hur många andra saker går vi då miste om dagligen?
GESTERN
Yesterday i spent a great evening with some of my beautiful friends I have here in Linköping. Seirously, I must be the luckiest girl to know all these beauties!
The evening was filled with laughter and heaps of dancing, just as I was hoping for! Great success!
Älskar dessa två turtorduvor, puss
Me and Svenja! Svenja is Manu's girl ;)
MANU, min lilla gubbe!
LOVE YOUUUUUUU!
when the colors are coming back
Sjukt fin dag! Våren är verkligen på känn nu!
Spenderat den tillsammans med bästa Kajsa på landet, i Benstorp där hon är uppväxt!
Ätit god mat tillsammans med hennes fina familj och myst på med hennes fina vovve!
Åh, dagen hade inte kunnat spenderats bättre!
So stung by you
