.

Hade tur och fick nog världens snällaste uppkörningsman, haha. Nu låter jag säkert ganska nedlåtande på mig själv, men helt ärligt är det efter jag fått mitt körkort som jag har utvecklat en körförmåga.

Känslan att köra bil och spela hög musik är underbar! :) Längtar till jag kommer hem, då blire allt en raggarsväng eller två, kanske med Julia som också har körtkort nu :)

Idag har jag dessutom tentan i Invandrar och kulturkunskap, känns otroligt pepp och jag ska självklart firra den! :)

Hoppas ni har det bra nu inför julen. Imorgon åker jag hem till kära Boden! SKA BLI UNDERBART ATT TRÄFFA ALLA. PROMENAD MED CISSI ÄR REDAN INBOKAT; UNDERBART!

Tråkigt att lämna alla bara, speciellt alla fina utbytesstudenter som jag inte kommer se på ett tag. Gosh vilken kärlek jag har till utbytesstudenter, tur att jag träffar några av dem efter nyår!

NU ett sista rush, seeedan tentamen klockan 5, spännande!

PUSS PÅ ER

Får pussas med denna goding snart!

Jag önskade att jag bara kunde svälja ett glas med kunskap just nu och känna mig fullärd, men livet är ett evigt lärande, inte sant ? :)

Just nu håller jag på att fokusera på rasism och främlingsfientlighet. Två begrepp som ofta ligger sammanvävda men som inte direkt är samma sak; rasism är ju faktiskt snäppet värre.

Tittade på American history X tidigare i veckan, en förskräckligt bra film som genomsyrar vilket problem rasismen har varit för svarta i USA. Men rasism kan ju faktiskt även förekomma andra vägen runt. Svarta som vill förinta vita.

Många får det där med rasismtitlen om bakfoten dock. Är man fördomsfull mot en viss folkgrupp kan man uppfattas som rasist. Kommenterar man invandringen i Sverige kan folk kalla en rasist; speciellt om man nämner något om att antalet invandrare bör minskar.

Faktum är att rasism endast blir äkta då det handlar om att man tror på ärftlighet hos raser; dvs att man ärver egenskaper från sin egen ras och att detta inte går att undgå. Sedan såklart få rasism urartar och man ser inte längre raser som människor och man ser inget fel med att döda dem.

Jag var med om en ganska lustig grej i veckan som fick mig att fnissa men samtidigt ta lite illa upp också. Jag har ju sedan någon vecka tillbaka inaktiverat min fb och har fått många frågor från folk under tiden. Bland annat att folk tror att det har hänt mig något eller att jag t.ex. skulle ha blockerat dem. Men så är inte självklart inte fallet. Hur som helst, en kille som är mörkhyad hörde av sig till mig med ett argt meddelande - varför har du blockerat mig på facebook? Jag sa till dig att alla i Sverige är rasister men du förnekade det men du har precis bevisat att det är sant. Har jag tvingat dig att vara vän med mig?

Ganska chockerande meddelande att få helt utan stöd, eller jag stödet var ju helt enkelt att han inte hittade mig på facebook - och då hade jag blockat honom!

Rasism är självklart ett stort dilemma och många lever med främlingsfientliga åsikter även om de inte har agerat utåt än, så är det viktigt att få bukt med åsikterna snarast - ni såg ju vad som hände i Norge t.ex.!

Människor urartar och kommer fortsätta göra det om vi inte sätter stopp för det. Vi måste våga säga ifrån tidigt och inte stå i bakgrunden och bara se på.

Men ändå kämpa för det jag tror på.

Vänskap för mig ska vara kravlöst i den mån att man VET vart man har varandra. Man ska inte behöva ringa varje dag och fråga hur det är men SJÄLVKLART är det viktigt med bekräftelse. Vänskap kräver det om än inte på samma sätt som din relation till pojkvännen/flickvännen, men ändå att man ställer upp för varandra.

Som tidigare sagt, det handlar om att ge och ta ifrån varandra. Vänskap är ett utbyte. Det handlar inte om att jag äger någon eller kräver att personen ska hjälpa mig varje gång det är kris. Att jag som person kan när som helst skrika på hjälp men aldrig ge detsamma tillbaka - Det är ingen vänskap.

Jag har haft många "bästisar" under mitt liv. "Bästisar" som jag knappast har någon kontakt med idag ens, konstigt nog? Löften som - vi ska alltid vara bästisar har utbytts och så plötsligt blev det inte så.

Jag har lärt mig mycket från dem och från andra vänner jag har haft, som jag längre inte har någon kontakt med. Och det är; - Jag kan SJÄLV välja vilka som är mina vänner och VÄLJA vem jag vill umgås med. Det är ingen som tvingar mig till vem som ska vara min vän. Det bestämmer jag.

Vissa vänner är väldigt svåra att släppa just för att man haft så fantastiska stunder tillsammans men på sistone har det inte fungerat lika bra och då är det viktigt att rannsaka sig själv om hur man vill fortsätta. Antingen släppa alla missförstånd och fokusera på vänskapen istället för det förflutna, eller gå åt skilda håll.

Jag bråkar väldigt väldigt sällan med mina vänner idag. När jag var liten kunde det ske dagligen och det var ofta småsaker det gällde så som; Oense i åsikter, oense i smak eller saknaden av lojalitet. Man sprang till sin andra kompis och surrade om sina bekymmer och försökte vinna kompisens stöd om att "jag har rätt men min kompis har fel". Detta är något jag hela tiden försöker undvika för hur löser man konflikter genom att surra tillsammans med andra om vad sin kompis har gjort? Den bästa lösningen är väl ändå att prata MED varandra och inte OM varandra och att göra det på en gång; inte vänta.

Jag värdesätter mina vänner väldigt högt och älskar dem av hela mitt hjärta. Jag har vänner som jag inte har träffat på flera år men som finns i mitt hjärta i alla fall. Min förhoppning att återförenas väntar jag på och tids nog, träffas man åter och vänskapen får äntligen ett skutt framåt och man får uppleva fantastiska stunder ihop igen.

Att återförenas med en vän som man inte sett på länge är obeskrivligt och sannerligen inte fritt på tårar! Efter mitt utbytesår i Australien växte en stark vänskap med människor från olika delar av världen. Människor som kom mig så nära på livet som jag fick skilja mig ifrån då mitt utbytesår var slut. "Don't cry because it's over, smile because it happened" försökte fylla min skäl med förhoppning att en dag ska vi ses igen!

I februari nästa år ska jag träffa några av dessa igen i Berlin! Det blir ett kärt återseende som jag redan räknar dagarna till. Vi vet vart vi har varandra och vi ställer inga krav - för vi VET att vi är vänner. En underbar kännedom.

Likadant känner jag med några av mina barndomsvänner. Vi är väldigt olika varandra idag och sysselsätter oss med helt skilda ting, men ändå har vi så mycket gemensamt och rädslan att ses efter ett år elller två kvittar, vänskapen har ingen gräns, för vi vet VART vi har varandra.

I Linköping har jag lärt känna otroliga människor som jag känner så mycket kärlek till, kanske mest cred till dig Kajsa som jag lärt känna mest av alla dem och som betyder väldigt mycket för mig. Du inspirerar mig hela tiden och vi delar så mycket gemensamt. Även de fina människor som jag bor hos som jag nästan skulle kunna kalla låtsasföräldrar, betyder så otroligt otroligt mycket för mig.

Att släppa in nya vänner i sitt liv är väldigt viktigt för mig och något som jag eftersträvar; för varje vän ger ju mig något att leva för! :)

Jag är väldigt tacksam och ni som VET att ni är mina vänner :) - Ni är helt fantastiska allihopa!

Tar en paus från plugget och andas in lite Laleh. Fantastisk låt eller mäktig rättare sagt!

Just nu saknar jag min Eddie - hur mycket som helst!

Jag har jobbat på NH i några månader nu, även om det inte är lika frekvent varje månad så har jag ändå jobbat rätt aktivt nu på sistone. Jag har provat på de flesta områdena, förutom vakten och köket; vilket jag tror inte skulle bli någon succé. Har ju faktiskt blivit en riktig höjdare på att laga mat sen jag flyttade hit men känns som att jag bara skulle vara klumpig och förstöra och jag vill inte utsätta matgäster för mitt eget slarv. Skulle jag ta på mig ett vaktpass skulle nog de flesta skratta åt mig för att jag jämt är så glad.

Disken, servisen, baren och sittningen är de områden jag har provat på och baren är helt klart roligast och den jag kommer fortsätta jobba med till vår.

Fördelen med NH är att det hela tiden kommer nya människor; inte bara att man träffar sjukt mycket folk som festar på NH utan även nya som kommer och jobbar. Det är underbart och jag känner redan så mycket kärlek till vissa av dem. Helt underbara är niiiii!

Eftersom personalen är så stor är det svårt att lära känna exakt alla annat än på ytan, men det är inte mitt syfte heller. Man tyr sig till de man trivs med, så är det ju! =)

Det blev i alla fall en hel del dans igår och folk var fulla och glada - Precis som det ska va på en personalfest :)

Här kommer lite bilder från igår:

MASSA KÄRLEK TILL ER TJEJER!

Däremot känner jag inte att blogg.se är någon topsida så därför funderar jag på att överge bloggen inom kort och helt övergå till blogspot.