Lillkillen och jag
Jag och Lillkillen har verkligen haft det en tung vecka. Vi blev sjuk på exakt samma dag, söndag. En riktig skitdag för oss båda. Jag var ute två kvällar i rad och jobbade på det, sammanlagt 20 timmar! Inte hälsosamt med bara några få timmars sömn. Kroppen sa ifrån, vilket jag är helt villig att förstå. Det var nog rätt åt mig. Så har legat hemma med feber 3 dagar och tyckt synd om mig själv. Nu äntligen känner jag att jag börjar återfå krafter igen.
Jag måste ta hand om mig bättre.
Lillkillen däremot, har fått våteksem på grund av allt badande. Stackarn. Nu kan han inte bada på evigheter, förrän det försvinner. På ett riktigt taskigt ställe sitter det också. Halsen. Nu använder vi Sele på honom så inte kopplet ska skava, och rulla sig får han inte, vilket han gör typ hela tiden i vanliga fall. Han har varit riktigt butter hela veckan, men så idag så var vi ute på en underbar promenad och han fick sig ett kort rullande. Han sprudlade av lycka vill jag lova. Sötkillen där. Han är finast. När han mår bra, mår jag bra. Var riktigt orolig för honom där i söndags, för han hade även blivit halt och kunde knappt gå och jag tänkte, nu fasen är det kört!
På tisdag fyllde han 9 år, det hurrar vi för! 70 år i hundår(63+7). Herregud, gammelgubben, han är ingen lillkille längre, men det struntar jag i!
Kommentarer
Trackback
