.

HAHAHA jag måste verkligen skratta. Om det är något som jag har lärt mig på sistone så är det att inte ta en underordnad roll i olika sammanhang. Jag är en liten nörd när det gäller retorik och av t.ex. härskartekniker för jag vet hur människor använder sig av dem. Men det gäller för var och en av oss att inte sätta oss i den rollen - för då mår vi ofta dåligt.

 

Jag har försökt få tag på en sköterska hur länge som helst, tror jag har ringt till henne 5 gånger för att hon ska förlänga min delegation på hemtjänsten i sommar, eftersom jag misstänker att den har gått ut. Men allt jag når är en telefonsvarare.

 

Saker och ting fungerar inte riktigt i hemtjänsten, eller förhuvudtaget i Bodens kommun på många områden. Jag skyller inte på någon men systemet vi har idag är så bristfällig att det är skämmigt. Man måste skaffa sin egen medicindelegation för att få kunna ge medicin och insulin. Har man redan haft det sedan tidigare handlar det bara om att skriva på papper och förlänga det, töntigt va? En liten underskrift och man måste ta sig till vårdcentralen för att göra det. 

 

Jag tycker vården i Sverige har förvandlats till ett hjärtelöst system där man hela tiden får vänta och vänta på att de som jobbar ska ringa upp en. Det krävs att man ringer 112 för att man ska få prata med någon på duns, det är hemskt, speciellt när man verkligen behöver vård men det räknas inte som akut. 

 

I Boden må det vara bättre med öppna mottagningar men det är ändå gräsligt att man ska bli uppringd tycker jag. Jag fattar inte riktigt syftet med det, för när man ringer så ringer man ju av syftet att man vill ha tag i någon direkt, eller? Har jag missat hela telefonsyftet? 

 

Hur som helst, för att få denna delegation igen, måste man ringa en sjuksköterska på björknäs vårdcentral som även hon bara har TELEFONSVARARE för det mesta. Sedan ringer hon upp dig när det PASSAR henne. HAHA, det är så sjukt så det finns inte. Hur som helst, en sköterska har försökt nå mig x antal gånger och jag har inte svarat, jag har då ringt upp igen, kommit fram till den där förbannade telefonsvararen igen och sedan skyller hon på MIG att det är svårt att få tag på mig, HAHAHHAHA. Dessutom säger hon att jag måste ange de tider jag är anträffbara, men grejen är den att jag inte har några speciella tider då jag är anträffbar, jag jobbar ju förfan inte på mobilen direkt?! Och när jag är ute och powerwalkar t.ex. inte fasen vill jag ha med mobilen då. Men det är som att det har blivit oacceptabelt, att vi SKA vara tillgängliga jämt och alltid. Det trotsar jag. Det hade varit helt annorlunda om jag varit i tjänst dock, SJÄLVKLART ska jag svara i telefonen då, men vårdpersonalen kan inte göra det.

 

HAHA, jag skrattar åt dagens verklighet även om det är sorgligt på samma gång. Idag fick en sjuksköterska äntligen tag i mig efter att jag ringt upp henne i fredags igen, och det första hon utbrister är något i stilen med att jag har varit så dålig på att svara i telefonen, men att det är historia nu. HAHAHA. Jag frågar tillbaka - ursäkta vad sa du nu? Och hon svamlar bort det med att försöka boka in en delegerinstid med mig. Så nu äntligen ska jag få skriva på den där underskriften för att få medicindelegering och insulindelegering igen. WOHO! Samhället är en flopp ibland kan jag tycka, men jag tar det med ett leende.

 

Jag måste även berätta att inte ens ordinariepersonal har delegation och de flesta vikarier har det inte heller - ändå ges det insulin och medicin - utan att någon bryr sig. Ordinarie personal på gruppen där jag jobbar har inte haft delegation sedan februari detta år, så vad har det där delegationsbeviset för någon betydelse egentligen? Det är skrämmande att det inte finns någon kontroll, för det är ju faktiskt vårdtagarna som drabbas av det. Istället för att skälla ut mig för att jag var dålig på att svara i telefonen hade hon ju kunnat berömma mig till mitt initiativ att förlänga min delegering, eftersom knappt någon annan gör det eller verkar bry sig om det. 

 

Nåväl. Jag tyckte mest att det var roligt att sköterskan försökte få mig att känna mig underordnad och hon lyckades inte.

 

Jag tycker det är viktigt att man vet sitt värde och bara för att man har ett lägre yrke betyder ju detta inte att man är mindre värd och har rätt att bli utskälld eller kränkt. Nä fyfan. Känn dig själv!